Jaha, nehe...

Fan, nu är det dags att sluta tänka på allt jävla negativt som finns runt omkring mig. Det är fan dags att ta tag i mitt liv. Imorgon ska jag i alla fall göra NÅGOT. Jag ska söka jobb i Halmstad tillsammans med min pärla Diana.
Måste få ett jobb, och jag måste ta det jag får. Hade varit superfint att bo tillsammans med Diana, men risken finns att vi slår ihjäl varandra. Eller driver varandra till vansinne. Men allt är väl värt ett försök, antar jag. Det kan ju inte gå mer än åt helvete.

Ska fan inte haka upp mig på småsaker längre. Det suger bara apa. Det finns så mycket annat i livet att vara glad över. Att jag lever, till exempel. Får se hur länge det tänket sitter kvar i huvudet. Antagligen inte så länge, men jag ska göra det jag kan för att det ska fästa.
Det är väl bara dags att inse att alla människor inte har moral i kroppen, och tror att allt blir så mycket bättre när man undanhåller information för att inte såra någon. Men det funkar fan inte så. Det jag inte kan förstå är hur man ens kan gå runt hela dagarna utan dåligt samvete när man vet att man har ljugit en annan människa rakt upp i ansiktet. Det äcklar mig, något så fruktansvärt. Jag vill spy en riktigt saftig spya i ansiktet på sådana människor. Det hade fått mig att må lite bättre. Tills jag fick dåligt samvete. Men det hade varit såååå värt det.

Näemen, allvarligt, jag måste skriva detta nu. Detta är så självklart för många, men allt för många gånger har jag sprungit på otrohet, och jag blir så trött. Så förbannat jävla trött. Hur kan man ens... Hur... HUR KAN MAN? Känner man inte, någonstans på vägen, att det är fel? Hur kan man ens gå så pass långt att man faktiskt ligger med någon annan, när man tidigare har sagt till en annan person att man älskar honom/henne? (NEJ, JAG TÄNKER INTE ANVÄNDA ORDET ''HEN'')
Hur kan man ens få upp den? (Som man) Och hur kan man ens bli minsta lilla fuktig? (Som kvinna, obviously)
Jag får verkligen inte ihop det.



Det var allt. Hej.