PrinsUnis blogg

Varför ångest fööööööööööööööör?!!!!!!!!

Vill inte, vill inte, vill inte.

Nä usch, har haft ångest typ hela veckan och inget fucking hjälper, är så jävla stressad och panikig och bläääääää av asfåniga saker.

Plus har fysisk smärta jag verkligen borde snacka med en läkare om, men tanken på att kontakta en läkare skrämmer mig ganska mycket mer än att dö från whatever det här är.

Men men, vi får välan se hur det blir, och vem fan bryr sig egentligen?

Har börjat gå till en kurator ungefär varannan vecka nu. Det fungerar faktiskt, det fungerar faktiskt. Jag är betydligt mer stabil nu än jag varit förut, och det känns bra. Jag har också varit självskadefri i över två månader nu, hela det här året hittills. Trodde faktiskt inte att något någonsin skulle funka, men det gör det.

Så jag har på senare tid insett att jag känner mig som kille till största delen (typ 70 procent) och lite agender (typ 30 procent alltså). Så ah, kallar mig kille och ni andra kan också kalla mig kille, pojke, prins, pöjk, dude, bror, whatevs. Vill också helst bli benämns med pronomenet han. Blir inte arg om ni säger hen, men använd helst han (säger någon hon blir jag dock pissed). Så att ah, nu vet ni det. Tjena hoppsan!

Så jag har visst flyttat hemifrån...wow det hände ja....

Känns helskumt ärligt talat...

Men ja, jag bor själv och det är najs så yay!

Har hittat ett socialt accepterat sätt att självskada på. Eller ah, har vetat om det rätt länge men först nu har jag börjat med det.

Rökning. Ses ofta inte ens som ett självskadebeteende. Men det är det. Det dämpar ångesten iaf. Gör mig mindre hungrig också. Dubbel positiv effekt. Sen att det kan ge mig lungcancer och dessutom är rätt dyrt i längden är en helt annan sak. Jag får se till att ha råd med det ändå.

Jag är iaf en hycklare. Har gång på gång sagt till mig själv att jag aldrig ska börja röka. Ändå stod jag där idag med en cigarett i munnen. Flera släktingar har dött av diverse grejs orsakade av rökning. Vem vet, jag kanske blir en av dem en dag? Nåväl, vi får se.

Visar sig att min oro visst var i onödan, heh

Det här var pinsamt...

Men ah, tur att det inte var så iaf, yay!

Jag är rädd. Det kan vara så att jag fuckat upp, men vet ej säkert, men en bunt tecken tyder på det.

Vill inte, vill inte, vill inte.

Måste göra ett test för att veta helt säkert.

Snälla säg att det inte är så. Vill inte att det ska va så.

Om det är så är jag fucking död, och snälla skjut mig isf.

Hoppas inte en viss person läser detta, vore rätt pinsamt...

Jag önskar jag kunde vara söt, men det är jag inte (uppenbarligen). Jag kan ibland säga på typ facebook eller ask att jag är en söt liten prins men det är jag inte. Jag är inte söt, jag är fan skitful. Jag hatar mig själv, särskilt mitt utseende.

Hur kan någon så ful ens få existera? Det borde jag inte få, någon borde sagt ifrån för länge sedan.

Eller ah, okej, folk sa ju ifrån. Folk brukade påminna mig om min fulhet och hur jag bara borde gå och dränka mig. Varför har jag inte gjort det än?

Jag borde fan göra det, men konstigt nog finns det folk som kommer sakna mig. Inte för att jag förtjänar det men ah. Pallar ej detta.

Så, min familj ska på semester i en vecka om några dagar och de vill att jag följer med, så klart. Jag vill inte med egentligen, eftersom senaste semestern med dem var ett rent jävla helvete (minst sagt...). Dock vettefan om jag kommer klara att vara själv hemma en vecka. Ensam med mr spökpojke, mysigt...not. Det optimala vore om någon kunde och ville sova över hos mig men vem fan skulle vilja det?

Okej nu kan jag sluta vara patetisk, jag ska vara glad för det är min födelsedag men är rätt oexalterad, för kan bli så att bara en person kommer på min fest och om ej vän kommer så kommer jag låsa in mig på mitt rum, alternativt ha ångest hela kvällen.

Sluta vara patetisk Uni.

Kan jag sluta vara så osäker på mig själv hela jävla tiden? Jag kan ofta dölja det (bra skådis är jag ser ni) men i de situationer jag som mest önskar att jag slapp vara osäker, just då ska jag till att vara det. På riktigt, skjut mig eller nåt...

Jag tror alltid att jag gör fel, jag är awkward som fan och hatar mig själv för det.

Jag vågar sällan fråga saker rätt ut utan hoppas på att folk fattar hintar vilket får mig att känna mig som en hycklare då jag vanligtvis inte gillar folk som bara ger hintar och aldrig säger nåt rakt ut. Sen gillar jag iofs inte mig själv så jag menar, eh...

Jag vill kunna fucking leva mitt liv utan att behöva vara så jävla osäker på mig själv konstant, utan att jag ska hata varenda liten del som är jag, utan att jag ska tro att allt jag gör är fel, utan att jag ska fucka upp saker.

Men ah, jag kanske bara suger och då kan jag väl lika gärna skita i allt och leta reda på ett skjutvapen eller nåt.