d&d. tw antastning, panikattack. självskade

Så på lördagen så skulle vi alla spela d&d. Något jag personligen har sett fram emot för jag skulle introducera en ny spelare till gruppen.
Han skulle komma nån timme senare för han såg på bio just innan.

Spelet startar och jag funderar på hur jag ska få spelarna att stanna kvar i staden så lång tid som möjligt för att hitta ett sätt att få in den nya spelaren på ett smidigt sätt när han väl kommer. Lyckligtvis så ville spelarna tjäna lite pengar så jag kom på några små quests som de kunde göra.

efter nån timme så skriver den nya spelaren att han inte kunde dyka upp ändå.

Efter de hade gjort det första questet så ville Rebeccas karaktär köpa en bh.
Hon frågar om en skräddare i en dåliga delen av staden.
Jag säger att "ja, det finns där".
Hon går dit och blir bedömd av en uppenbar skum gnome som var pervers.
När han ska ta hennes mått så antastar han hennes bröst.

Jag vid det här läget tänkte inte på vad jag fick gnomen att göra. Jag tänkte " skumt ställe, skum snubbe, klart han är pervers"
Rebeccas karaktär blir rasande och tar stryptag om honom.
Efter detta så går hon till sina medspelares karaktärer och ber dem läxa upp honom. Det är nu som jag märker att Rebecca verkar ha blivit trött på att rollspela.
Jag försöker fortfarande hålla rollspellet igång så jag gör det till lite svårt att nå honom för han har låst alla dörrar.
När de väl får tag i honom och läxat upp honom så säger Rebecca att hon inte vill spela mer. Fair enough.

Jag inser då medans jag plockar upp alla mina saker vad jag precis har gjort och hur jag fick henne att känna sig. Jag mådde hemskt och jag kunde bara anta att hon mådde sämre.

Efteråt så stack vi till pizza hut och allt jag kunde tänkta på var att jag var en dålig människa som utsatte henne för detta. Att jag var en dålig spelledare som fick en spelare att vilja sluta spela. Jag satt tyst och tittade ned för jag kunde inte/ vågade inte titta någon i ögonen. Jag kände som att allt jag gjorde eller sa skulle de kasta tillbaka på mig. Särskilt Rebecca. Klart jag ville snacka om vad som nyss hänt, men jag vågade inte ta upp det för jag ville inte förvärra saken.

På bilresan till stationen så fick jag en panikattack och började skada mina fingrar. Nöp dem tills det gjorde så ont att jag kunde fokusera på det istället för mina tankar.
Panikattacken varade ända från billresan, igenom tågresan och tills ca 30 min efter att jag hade lagt mig i min säng. Det var då jag skrev med en kompis som hjälpte mig komma över det.

Har fortfarande inte snackat med Rebecca om vad som hände, jag skrev till henne det jag skrev till min kompis (ctrl-c ctrl-v) för att jag ville att hon skulle förstå hur jag kände om situationen. Hon skrev "thats not nice" och vi lämnade det där. Det är inte rättvist av mig att begära att hon ger mig nån form att tröst så därför ber jag häller inte om någon, det var ju trots allt jag som gjorde alla fel.
(förutom att vara snuskig med sin pizza då jag tänkte att de bokstavligt talat leker bdsm med döda kroppsdelar, men jag var rädd att de skulle döma mig om jag sa ifrån så jag bara satt och lyssnade, så jag kan inte komma och klaga nu i efterhand)

Jag hoppas jag kan komma till hennes lägenhet imorgon så vi kan snacka om det. Det känns inte bra att ha något så stort bara svävandes i vår relation. Jag mår bättre nu än jag gjorde efter d&d, fortfarande inte 100%, men lets be honest, när är jag ever 100%. Allt jag kan hoppas är att Rebecca inte har tagit det lika illa som jag, men, eftersom jag läser hennes blogg, så vet jag att det inte stämmer.