Lätt som en fjäder... av bly

Ibland undrar man varför man går genom samma sak om och om igen, är det hoppet som håller än vid liv?
Det trodde i alla fall jag väldigt länge men en dag dog mitt hopp ut, kanske inte helt och hållet för hela existensens skull eller så, men om inte annat för min egen skull och ÄNDÅ fortsatte jag... Om till och med hoppet är borta och man ändå fortsätter, gång på gång, går på nit efter nit, och bara vägrar ge upp? Vad heter det då?
Mina vänner säger "envis" eller "stark" men det är inte heller helt rätt, jag ÄR envis men vet därför också hur envishet känns... Det där "nä, så fan heller" man hör skrika inuti huvudet så att hornhinnorna skallrar i ögonen på en och detta ÄR inte samma sak.
Mer ett monotont mönster man följer på ren rutin för att "man ska göra det", det är inte ens en norm, det är utanför staten, utanför regler, utanför civilisationen... Det är genetiskt kodat, genetiskt kodad idioti