Skolskjutning på skolan idag

Här kommer en fin hemsk novell som jag skrev. Den heter STAR WARS EPISODE DCLVXI: DERP DERP DERP

Det är trångt under det bord där jag sitter för att gömma mig från Oswald. I klassrummet sitter även George som har både pissat och skitit på sig och snorar som en liten tjej. Från datasalen hörs skrik, följt av skott och sedan är det tyst. Nu är det kört, tänker jag, och tänder en cigarette. Jag skiter i rökförbudet, jag är lite upprörd med tanke på att Oswald, killen som bara sitter och är allmänt obehaglig, just nu går runt och mördar alla på skolan. Jag har i och för sig varit helt säker på att den här dagen skulle komma, så jag har försökt att bli vän med honom. En gång gav jag honom till och med en kexchoklad. Hoppas fan han kommer ihåg det där nu.

Dörren sparkas in BAM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1
In flyger två miljoner rökbomber tätt följt av tre shockgranater och en vanlig explosiv jävel som spränger George åt helvete. Hans finniga ansikte landar i mitt knä och jag spyr lite diskret på hans flammiga panna.

In kommer Oswald. Han ser mig inte.
Fjääääääääääääääääääääääärt.
HELVETE! Georges lik har börjat tömmas på det bajs som finns kvar. Oswald spyr. Jag ser att han har ätit en taxipizza, uppskattningsvis för mindre än en timme sen.
Jag kastar bordet på honom när han är distraherad av diafragmakontraktionerna som hetsar hans mage att tömmas på innehåll på det orala viset.
Smack!

Jag springer som en ekorre mot målarsalen där jag ställer mig bakom en kostnärligt lagd pojke vid namn Hamposeidon.
Jag rycker av hans lemmar och tar upp min combat knife för att tälja dem till sylvassa sabelsvärd.
Oswald som nu är riktigt arg springer in i salen, viftar med en illegalt inhandlat AK-47:a som jag tivlar starkt på att ha har licens för.
”OSWALD!” ropar jag. ”KOMMER DU IHÅG NÄR DU FICK EN KEXCHOKLAD AV MIG?”
Det är tyst i några sekunder, vi tittar på varandra.
”Ja, fan! Det hade jag glömt! Aja, tjarå mannen, ta't lugnt nu”
Oswald langar en fet swagwalk mot dörren och jag ser min chans att bli hjälte.
Men inte än...
Efter ett kort montage där man kan se mig byta om till rambo-kläder blir jag nu den ultimata actionhjälten.
Jag följer ljuden av skott och pruttar.
Jag stöter på Skrille, en förvirrad bi-sexuell tjej med en svanktatuering, i matsalen. Hon har ett skott i pannan men kulan kunde inte penetrera den metallplatta som fick sättas in efter en misslyckad lobotomering. Hon mumlar något om en missad tvättid och springer iväg.
Den sjuke jäveln har gett sig på även dom mest utvecklingsstörda i våran fina skola. Ilskan inom mig kan jämföras med ilskan hos en cockblockad stekare på Ibiza.
Jag ser en skallig skalp bakom en buske, det är Oswald. Jag kastar Hamposeidons föredetta hand, nu mera kaststjärna, och får in en fullträff. Oswald reser sig upp.
”Vafan mannen? Jag trodde vi var coola?” säger han.
”Nej brorsan. JAG är cool” Svarar jag och sätter på mig ett par raybans. Swag.

Oswald använder sina mutantkrafter för att hela sitt sår och jag inser att jag inte alls är en vanligt elev på skolan, jag är en Charizard.
Jag använder firebreath på den lindrigt skadade Oswald och grillar honom som en korv. Jag äter upp honom och flyger iväg mot Lavender Town.

Väl där går jag upp i spökhuset för att besegra det spöke som hållt staden i skräck under flera år.
Jag har ju min silo scope så det är inga problem.
One hit K.O.
Jag flyger tillbaka till Halvliden och återtar mänsklig form. Jag tar upp min katana ur fickan samtidigt som jag ser Jerko komma ut ur borgen. Våra blickar möts och det säger bara ”klick!”.
Det som sa klick var alltså hans pistol. Den klickade för den var trasig. Inget bögigt alltså.
Jag tar med honom in i värmen och förklarar att våld inte alltid är svaret. Våld är frågan. ”Ja!” är svaret. Sedan dödar jag honom med hjälp av en motorsåg som praktiskt nog låg på bordet som vi hade intagit plats vid. Det kändes lite dåligt att ha tagit någons liv, men jag gjorde det jag var tvungen för att kunna säkra min egen överlevnad.
Jag säger som Big-O
”Om du korsar gränsen kommer jag droppa en bomb, oddsen till bomben är jävligt stor”

Alla skurkar är nu oskadliggjorda och jag går hem, nöjd med mig själv och med livet.
Godnatt!