Mardrömmar

Kommer inte ihåg när jag fick det som senast, men var nog en månad efter att min dotter blev placerad. Samma mardröm i flera veckor, en mardröm om att inte jag tillhörde hennes liv eller någons liv överhuvudtaget. En sådan mardröm man helst inte vill få, rädslan blev allt mer till en stor klump i magen på mig och blev mer smärtsam som den där gången jag fick en näve rakt in i magen när jag var fyra år. Hålla sig isolerad hjälpte ju inte, jag kämpade trots allt att få hem min älskling. Men som alltid så misslyckades kag med det lika väl som jag misslyckades i allt annat. Tusentals känslor tar över min hjärna och jag blev galen. Jag klarade inte av mer och det gör jag fortfarande inte idag. Det är hemskt på alla möjliga sätt!