jag tror det regnar nu

det är helt fantastiskt hur man kan gå från att vara på topp till botten på ett knäpp. jag gillar att jag dricker vin samtidigt som jag skriver detta i min ensamhet i mitt mörka rum. men jag orkar inte. orkar inte ett skit längre. jag vill ha det som jag vet kan såra mig så mycket. men ändå sitter jag här och ber om det. kan inte jag få vara barn. kan inte jag få vara lika gammal som min bror som jag hör nu gråter över att han inte klarar av banan i star warsspelet. snacka om att livet är i den åldern. vad är detta för jävla ålder och liv? vänner som hör av sig när dom vill prata om sig själva, människor som ignorerar i en totalt, allt man känner är oviktigt dominerar ens liv, man gör inte det man älskar. dock har jag världens bästa vänner som gör livet så jävla meningsfullt. men jag vill ha något mer. vill vara lycklig. genuint lycklig. dela den lyckan med någon. skulle ge allt. men nu.. varför ens försöka när ingen försöker för min skull?