Valentine.

Jag har älskat folk förut. jag har längtat efter att få möta dem och umgås med dem, eller bara höra deras röster, men inte såhär. Jag trodde nog alrdig att jag skulle bli så kär eller förälskad i någon på hög nivå...

Varje år har jag önskat att jag skulle hitta någon att älska som också älskade mig. Varje år hoppades jag på att finna någon och att jag fick modet att fråga den personen om hans hand. Men jag vågade aldrig..
På alla hjärtans dag, varja år, såg jag minna vänner och familj vara lyckriga med deras personer som de älskade. De höll om varandra och kysste varandra mot inget slut. Jag minns att jag alltid kände mig så ensam och utlämnad under dessa dagar, att jag ett år låste mig inne från omvärlden och stannade hemma.

Men i år är det annurlunda. I år har jag dig. Du som är den mest underbara och snällaste person jag någonsin mött. Du tog mitt hjärta i ett svep och du tog det så lätt att det skrämde mig, men ändå kände jag mig så lugn och trygg i din närhet. I dina armar känner jag mig skyddad, varm och älskad, så mycket att jag vill knapt gå ur dem. Men jag var tvungen att gå från dina armar, för stunden, men jag längtar och räknar dagarna tills jag kan hålla om dig och ha dig i min famn igen. Att få dra mina fingrar igenom ditt mjuka hår, att smeka din lätt stubade kind och att få kyssa dina läppar, är en längtan jag har varja dag.
Så jag frågar det nu, älskade Tsuki, även om jag vet vad svaret må bli..
Do you want to be my valentine? ~