nere på botten...igen.
Delar av mig är glad att du inte ser mig som ja är nu.
När allt är på topp å allt känns bra, så finns det alltid nånting som trycker ner en.till botten.
Man trycks ner av alla obesvarade frågor å känslor.
svara fel på en fråga så kanske allt förändras.
Å från att springa runt mitt i natten å vara lyckligast i världen till att ligga gråtandes mä krossat psyke på ett kallt hårt golv. I väntan på ett svar, för att kanske få veta varför det blir så fel som det blir.
En spellista mä gamla minnen spelas i stereon,Sånna där låtar som påminner en om hur lätt de va å vara liten. Men de vare inte heller. Inte ens då va livet bra. Ja hade typ 2 vänner i lågstadiet. Bråkade man mä en av dom så vände båda ryggen åt en. T.o.m lärarna behandlade en som skit. Ja har haft 2 bra lärare under åren på 8 olika skolor.
Och dom vänner ja hade i lågstadiet ha ja sen länge tappat kontakten med. Även min 'bästa' vän i 8 å 9:an ha ja tappat kontakten med. Visst vi träffas ibland, typ 2-3gånger per år men de ä inte mycke mer..
Dom enda sanna vännerna ja har nu, har ja ingen riktig aning om hur ja lärde känna. Men de ä iaf inte genom skolan.
Samtidigt som man delvis plågas av minnena som kommer mä musiken som spelas på högsta volym å att skriva om dom så kollar ja på mobilen å hoppas på ett sms med ett svar från dig. Men vet inte om ja skulle våga läsa de du isf skrivit. Ja vill veta hur du tänker när ja är som ja är.
du är mitt liv,mitt ljus i mörkret,syret i luften jag andas,de bästa jag vet.
Men ja börjar tveka, tveka för att ja inte vet om ja orkar ha de såhär.att ligga gråtandes å vänta på att du ska få allt att bli bra igen.
De enda som jag verkligen vet är att jag aldrig någonsin vill förlora dig.
Och ja hoppas du kan se igenom min fasad av dålig självsäkerhet. Å att du kan förstå att bakom den finns en person som kan slappna av helt å gö random saker.
Men jag är så rädd att allt ska förstöras bara jag gör eller säger nånting fel..