Några visdomsord.

Kärlek kan vara hårt och smärtsamt. Man omvandlar snabbt sitt hjärta till iskall sten. Det är inte lätt och det förstår jag mycket väl. Men man är inte stark för att man utesluter kärleken utan snarare tvärt om. Du är som starkast och modigast när du vågar släppa in någon i ditt liv.
Det är inte meningen att du ska slå dig ner i ett fast förhållande vid 15 års ålder. Mellan 12-25 år är en så kallad "prövotid" inför "the love". Du ska lära dig dina brister, att acceptera andras brister, att inte vara för påträngsen eller bortstötande. Du ska lära dig att trösta, samt bli tröstad.
Man växer så mycket inom sig under just dessa år, så du och din nuvarande partner växer ifrån varandra på olika håll. Jag menar det är precis som med kompisar... Det som ni hade gemensamt då kan ha förändrats, men man träffar alltid nya vänner.


PS: Jag tror på kärlek vid första ögonkastet och att den kärleken vara livet ut. Det finns ju alltid undantag, men alla är inte så lyckliga.
________________________________________________________________________________

Anledningen till att jag skrivit dessa visdomsord är för att jag börjar bli trött på allt gnäll. Alla som "hatar kärlek". Alla som säger - Jag kommer aldrig hitta en bra pojkvän/flickvän.

Tänk på vad jag har sagt och hoppas det hjälper er i livet. Har ni tillägg, klagomål eller dylikt så kommentera gärna så ska jag besvara så gott jag kan=D