ett gammalt dagboksinlägg

Allt känns så bekant, den här känslan, den här klumpen.
Jag känner mig så lurad och bedragen. Jag vet liksom inte vilket håll jag ska springa åt längre.
Allting går i cirklar och alla vägar är fel vägar.

Du som gjorde mig så säker, du som gjorde mig så trygg.
Nu är du motsatsen till allt det där !
Nu är jag ensam och vilsen. Din hand försvann i mörkret och det var med din vilja.

Vad ska jag ta mig till nu, hur vet jag att allt du säger och gör inte bara är en lek för dig ?
Som att jag skulle vara din leksak du kan komma till när du har lust.
När DU känner för det.

Vad hände med mig, vad hände med oss ?
Allt det där som lät så bra, kändes så otroligt rätt.
Det fanns inget rätt eller bra, bara ett påklistrat leende och en förförisk blick.
Jag borde ha förstått.

Men vet du vad, nu är det jag som bär det trasiga leendet.
Mina ledsna ögon skulle kunna avslöja allt, men du tittar inte tillräckligt noga för att se.
Jag bara fortsätter följa dina fotspår som att allt skulle vara bra.
Kan du inte se att mitt hjärta blöder.
Att mina lungor skriker.

Tänk om du kunde höra mig nu.
Jag önskar att du inte var så blind.
Snälla titta på mig..
</3