Vem bestämmer vad som är rätt och fel?

Man tror att tiden borde göra det lättare, men inte är det så. På söndag fyller du 17 år, jag som tänkte köpa nåt riktigt fint till dig, klura ut nåt som du skulle älska. Jag beundrar din fina familj. När mitt rum är klart ska du få en egen plats där fotot på dig och mig på balen ska stå. Glädjen riktigt lyste igenom dina ögon på den bilden, du såg så stolt och stilig ut! Saknaden är så stor!

Är sjukskriven från skolan numera, går på en massa besök för att utreda och behandla min värk och försöker att jobba litegrann. Mest jobbar jag på att bli frisk, det ville du att jag skulle. Blev tvungen att släppa allt annat, skolan finns där, men man har bara en kropp. Den här dagen är tuff, hade behövt dina uppmuntrande ord, men jag får försöka tänka tillbaka istället och minna allt med glädje.

Vet att vissa verkar ha något emot hur jag uttrycker min sorg. Ingen kan bestämma vem som är ledsen och inte, och verkligen inte hur olika människor hanterar sin sorg.