Mobbare borde utrotas.

Hon kollar ner mot marken,
Hon ser alla barn som leker i parken.
Hon känner sig så liten och kall,
och dom andra försöker leka ball.
Genom att sparka och slå,
hon försöker varje gång gå.
Men dom håller i hon så hårt och starkt,
och lärarna har inte ens märkt.
Att det är hon som sitter md sår och grinar varje rast,
det är ju såklart hon som får ta allt last.
När hon har kommit hem lägger hon sig i sängen och börjar gråta,
allt det här känns för henne som en enda stor gåta.
Hon vill dö varje natt,
när hon drömmer om doms skratt.
Doms skratt som aldrig tystnar,
finns det någon där ute i världens som lyssnar?

AV; NOOMI SJÖBERG.