Riktigt namn:
Johannes "Jack" Grönvall Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Straight
Intresse:
Musik
Bor:
Inte valt
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Alkohol
Musikstil:
Metalcore
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2009-02-03
Vi var kids (just kids)
Vi var småbarn
Vi var kids (just kids)
I en spökstad
Vi var kaos (växte upp)
Utan ansvar
Vi förstörde (vårt liv)
Med vår vänskap
Men jag ångrar ingenting av det vi gjorde
Du kan komma dit du vill om du tror på det
Varje tanke varje dröm varje hjärtslag
Kommer eka mycket högre i en död stad
Fan vad jag kommer att sakna detta bandet. Blir fortfarande lipig när jag ser Då som nu för alltid-videon.
Plattan var ju inte mycket bättre. Så mycket känsla och kärlek i de låtarna.
Ett sting i hjärtat varje gång jag hör dem. Kommer aldrig kunna tacka dem nog för alla tider Kent har tagit mig igenom skit. Alla tider de dystra tonerna har varit soundtrack till mitt liv, piggat upp mig, och sporrat mig, samtidigt som de fått mig att känna smärtan.
Det är bara Kent som har kunnat ge mig alla de känslorna samtidigt.. och nu kommer jag aldrig mer att få se fram emot en ny platta med underbara, dystra, och känslofulla toner och texter.
</3
Det folk tror är det värsta är när man inte har någon att prata med (kanske alls, eller på länge), men det är inte sant, det finns en sak som är värre.
Att prata med någon, som får sig själv att betyda en massa, för att sedan bara.. Inte prata nästan alls.
Hur något bara kan rasera en sådär. Man bygger upp sina väggar, inget kan ta sig igenom - ingen.
När man till slut låter någon komma innanför sitt lilla slott, så är det så enkelt för dem att rasera det från insidan, och ut.
Vilken lipig liten rant, men ja. Ibland får man väl ventilera lite. Bläh.. I alla fall.
Dags att ta farväl av mitt älskade band, Kent.
De lägger ner nu efter så många år..
Tack för allt, Jocke, Sami, Martin, och Markus - och även till tidigare medlemmar.
Inte ofta en måndag blir såhär jävla bra. Plus att det är skönt att kunna vara positiv för en gångs skull!
Fick ett erbjudande av 3 i torsdags eller något förra veckan, en iPhone 6S + en iPad Air (2 visade det sig - yay!), och en fucking Actionkamera. För bara ett par hundringar mer än jag har betalat nu för min HTC One M8.
Som sagt, beställdes i torsdags efter jobbet, och det kom redan idag. WOW.
Som en fin liten kaka på detta moset, så har man Adepts nya platta att se fram emot nu i februari, PLUS att Asking Alexandria släppte sin nya låt The Black, från deras kommande platta i mars.
Otroligt bra låt, som har gjort hela min måndag.
För alla er andra Adept fans, finns det en preview på YouTube. Bara sök på "Adept (sleepless) preview", och ta översta sökresultatet.
Låten för idag (vilken annars):
The Black av Asking Alexandria. NJUT! Lika mycket som jag har njutit och myst denna dag!
Ibland blir man så trött på hur hjärnan fungerar. Eller är det bara jag?
Någon man trodde man hade släppt - för längesen - ploppar upp i en dröm, och det var den vilan det.
Det värsta är när de fortfarande är otroligt vackra, som man alltid tyckt.
Vad ska man göra i ett sånt här läge? Kanske dags att bara fokusera på det negativa i förhållandet, och trycka undan resten.
Finns en låt som påminner mig om henne, som för övrigt är sjukt bra.
Den lämnar jag till er nu, i vilket fall som helst!
Är nog det bästa som finns. Verkligen, seriöst, ja - jag menar allvar.
Att det ens finns människor som inte lyssnar på musik är något jag inte kan förstå.
Enda sättet för en skadad person som mig att verkligen kunna uttrycka sig på, utan att någon blir förbannad, ledsen, eller besviken på grund av att de tolkar det man säger fel.
Jag menar inget illa med det jag säger, annars säger jag det rejält. Inte den som smyger med sånt. Det blir det inget bra av i slutändan, liksom.
Off-my-own-topic, dock.
Ska spara ihop till en bra studiomikrofon, med USB, så jag kan spela in lite när jag sjunger. Har väntat alldeles för länge med detta. Så just nu får jag hålla mig till Instagram och mobilens lilla mikrofon. Inte lika sexigt.
Blir en kortis utan massa klagomål från mig idag. Alla blir glada och nöjda, haha!
Kommer inte som en vän (ni Kent-fans hajar nog denna).
Svårt att vara pigg och social när man inte kan sova, alltså. MEN, jag klarar mig ändå! Jag står upp, gör mig iordning, sticker till jobbet, jobbar, kommer hem, lever, dör, somnar.. Rinse and repeat.
Ibland undrar jag om mina diagnoser är det enda som håller mig igång genom vissa dagar, och ibland motsatsen. Allt kan bli liiite krångligt ibland!
Nu orkar jag inte lipa här mer, men ni ska - såklart - få en avskedsgåva i form av musik!
Kan ju börja med en dålig nyhet.. Har kollat igenom Black Sails på Netflix. Fan vad kort man känner att det var, bara två säsonger. Blä.
Snart igenom Shameless där också, eftersom det bara finns två ynka säsonger där med. Fuck me, right?
Så sjukt jobbigt, när man är trött, men inte kan somna. Ögonen säger; sov! Munnen gäspar; SOV! Skallen säger; ÅH MUSIK! ELLER EN FILM!? KANSKE LITE SERIER!? Undrar hur det hade sett ut om någon snubblat inomhus och ramlat upp i taket? Kommer vi kunna sjunga professionellt någon gång? Undrar om det är hemskt att åka på turné?.. osv. Ingen avknapp där, inte. Om man inte räknar sprit och/eller sömntabletter. Whatever works.
Ska börja ta min sång mer på allvar nu, och börja träna rösten lite rejält. Pressa mig själv. Har redan fått min raspiga, hesa röst, som jag velat ha så länge. Nu ska jag bara finslipa, lära mig screams, och growls, så blir det toppen sen.
Musik är verkligen en stor del av mitt liv. Jag som har så svårt att uttrycka, förstå, och förmedla känslor på något annat sätt, behöver verkligen musiken i mitt liv.
Kan ju inte lämna er utan en av mina favoritlåtar!
Doomed, från BMTHs senaste underbara album!
Verkar som att jag har börjat bli lite regelbunden med att blogga här.
Kanske är bra om jag får skriva av mig lite, eller något. Jag vet inte.
Dagen har varit rätt lugn, för det mesta. Jobbet har gått bra, lugnt efteråt, och så vidare.
Haft lite folk att prata med idag, så det har ju varit toppen, måste jag säga!
Mitt hjärta slår 'för snabbt' - in other news. Har väl gjort det i flera år nu. Min kroppstemperatur är över det normala, och jag har lite problem med hjärtmusklerna ibland. Nog inget farligt, inte för att jag bryr mig speciellt mycket. Jag har inte planerat att leva tills jag är en sådär 124 ändå. Min diet består av cirkus 2 mål mat om dagen, dricka, och cigg. Hälsosamt deluxe, I know.
Har ni inget att göra, så skriv gärna till mig, är alltid pratglad av mig - och har svårt att sova, så chansen är rätt stor att jag svarar sent haha!
Kontaktuppgifter står på min pres - om ni inte vill skriva här på EC, vilket funkar utmärkt det med.
Låten som har satt sig idag är.. *drumroll*
Until the Death av While She Sleeps
Har varit en rätt rolig kväll, faktiskt.
Haft en polare över, och kollat lite Shameless, och Morran och Tobias. Båda serierna är helt störda. Men skratta åt dem, funkar alldeles utmärkt!
Förutom kvällen har det varit en sån där vanlig dag. Man har gått från "ah, det är inte så illa nu ju", till "skjut mig, rakt i hjärnsäcken". Blir lite så när man jobbar långa dagar på tisdagar och onsdagar. Det är det värt, dock, när man får sluta 14 på fredagar!
Ibland hittar man låtar, som man har lyssnat på innan, som bara äter sig in i skallen.
Idag var det See You on the Outside, av underbara Blessthefall.
Vet inte riktigt varför, jag har gillat denna låten så mycket innan ändå.
Får mig bara att tänka bakåt i tiden, när allt var lite enklare, och man inte kände sig som en stor idiot på grund av massa dumma val man gjort.
Aja, man får ta det onda med det puckade, och bara försöka vara. Idag. Imorron.. och så vidare.
