Linux och lite emotional shitz

Hett tips: är du inte det minsta intresserad av datorer, hoppa till den kursiva texten ;)

Jag ska få en ny dator av jobbet. En Lenovo W530. Med dockningsstation. Och extra batteri. Och 16 gig extra minne. Och en SSD på 128 GB. Jag ska få ett monster, så jag är ganska lycklig över det jobb jag har fått :3

CPU: Intel Core i7 3610QM, Quad-core på 2,3 GHz som är 9 gånger snabbare än min nuvarande CPU.
Minne: 8+8+4 GB DDR3-12800 1666 MHz. 10 gånger mer och 5 gånger snabbare än mitt nuvarande.
SSD: Samsung SSD-disk på 128 GB, SATA-3 6 Gbps. Läser 500 MB/s.
HDD: Seagate 750 GB/7200 rpm. Sitter i min nuvarande laptop.
Grafik: Intel HD graphics 4000/nVidia Quadro K1000M, 2048 MB videominne och stöd för upp till fem skärmar. 10 gånger mer minne och fem gånger snabbare än det jag har idag.
Batteritid: 12,8h med inbyggt, över 20h med inbyggt+slicebatteri. 10 gånger mer än jag har idag.
Operativsystem: Dualboot med världens kraftigaste operativsystem Arch Linux och det mediokra Windows 7.
Övrigt: Linux kommer att ha större delen av systemet lagrat i minnet när datorn är på. SSD anses snabbt (500 MB/s). RAM-minnen har hastigheter på 8-9 GB/s. Det är nästan 20 gånger så snabbt. Hej då sega programstarter :)

Och för de ickenördar som läste första stycket:

Det jag längtar efter i ett förhållande är inte att ligga. Det är inte att förlora oskulden, eller ta på någons bröst. Det är att kramas. Att ha någon som jag kan krama som en teddybjörn, och som kramar mig tillbaka på samma sätt. Det är närheten, att sitta tillsammans under en filt framför en öppen eld och prata om känslor, kompisar, sex och allt annat som inte bara har med Haskell, XMonad och Lenovo att göra. Det är att kunna krypa ner i sängen tillsammans och kela medan man kikar på en film. Det är att kunna känna tillit till någon, som en vän. Inte en kompis, utan en vän. En nära vän. Jag saknar det, och jag har saknat det ända sedan jag märkte att mitt heta intresse för Alice börjat svalna. Det som jag drömmer om varje natt är inte sex, det är att mysa, och kela. Och kramas. Visst, det kommer säkert att ändras med tiden, som det har gjort förut. Men just nu, så är det jag behöver en kram, och någon som tycker om mig tillbaka. För jag har så mycket kärlek inom mig som vill ut, men inte har någonstans att ta vägen.