Äntligen på bättringsväg

Nu har man varit hemma i över två veckor. Så jävla segt att bara vara inne och inte göra ett skit.
För att förklara varför jag varit hemma så länge räcker det nog med att säga att min kropp sa från genom att göra mig oförmögen att gå en kväll. Krävdes tre personer för att få mig från slutet av trappan ute i svalen och de tre meterna ut till ambulansen. Oförmögen att gå förrän nästa eftermiddag.
Åkte hem nån gång där på eftermiddagen och började gå med kryckor. Använder dem fortfarande men kan nu gå korta stunder utan dem.
Kan knappt vänta på att kunna jobba igen, Kan inte påstå att det ör rooligt att vara hemma så här länge när du är van vid att gå mycket.
För att mäta min utråkiad faktor kan jag med skam erkänna att jag tittat på Barbie bara för att fördriva tid. Vilket säger väldigt mycket om hur tråkigt jag haft det.
På fredag ska jag förhoppningsvis kunna jobba igen så håll tummarna för mig!