"What goes on in my head" Drömmar
"Jag sprang vidare, jag hade sprungit så länge.
Med andan i halsen tittade jag mig över axeln och såg att det, jag kommer inte på en bättre förklaring på vad som jagat mig hela natten var, fortfarande var efter mig.
Var var dom? jag har bleka minnen av personer som försökt hjälpa mig, men som försvunnit i förödelsen som tinget bakom mig orsakat."
Det här är en del av det som hänt inatt i mina drömmars värld. ännu en dröm där jag försöker springa ifrån mina problem, men som vanligt har dom en tendens att hänga kvar.
" -Äntligen, utbrister jag. Äntligen hade man kommit till målet, dit jag var säker. Jag var framme vid taket i den medeltida Final Fantasy värld som allt utspelar sig i.
Jag tittar mig omkring och bland alla takkronor så ser jag en massa rustningar med gamla gevär. när jag kontrollerat ett par av dessa gamla vapen inser jag att alla var laddade, ett lugn."
Så som jag minns det så var det som jagade mig nästan på mänsligt, man kan väl säga att det liknade en korsning mellan en människa och en skogssnigel.
"Med vapnet i hand smög jag mig fram mot kanten, och möts av en illvillig blick som stirrar mot mig. Genast tar jag det närmsta geväret och börjar öppna eld. kula efter kula borrar sig in i den fetbleka massa som jagat mig hela natten. uppgivenheten närmar sig och hoppet börjar dö ut.
Saken växer med en otrolig hastiget och det dröjde inte länge förens den är i höjd med mig.
efter att ha tömt ennu ett gevär i det orkar jag inte, vill bara lägga mig ner och ge upp.
Men något inom mig vill inte bara dö, någon mänsklig instinkt som lågt viskar till mig att det finns mer, att jag inte ska ge upp.
-Här borta!
Saken vänder sig sakta mot rösten. Jag tittar bort och ser någon, ett av mina spöken, vifta och skrika för att hålla uppmärksamheten borta från mig. jag lyfter mitt vapen för att avlossa skottet som jag vet kommer fria mig, som äntligen kommer ge mig frid"
jag har lagt märke till ett mönster i mina drömmar på sistonde, jag springer alltid, livrädd för vad som ska hända mig om jag stannar, det brukar också finnas människor där som försöker hjälpa mig hålla allt borta ett tag.
ännu en del av min värld.