Vad händer i mitt liv ?

Har skrivit något litet här på senaste tiden, annars har jag varit helt inaktiv på ec och andra sociala sidor.
Känner att jag behöver skriva av mig lite...

Det är så skönt att äntligen vara fri.
Fri från honom.
Få bära de kläder jag vill, utan att få en lavett.
Få sminka mig hur jag vill, utan att få en lavett.
Få umgås med vem jag vill, utan att få en lavett.
Få läsa mina egna sms, utan att få en lavett.
Kunna ha håret i vilken färg jag vill och vilken frisyr jag vill, utan att få en lavett.
Kunna vara inne på vilka hemsidor jag vill, utan att få en lavett.
Kunna ha vilka appar jag vill, utan att få en lavett.

Förstår inte hur jag kunde vara så blind.
Förstår verkligen inte ens varför jag valde att stanna kvar efter första lavetten.
Redan där skulle jag ha insett att något var fel...
"Det blir bättre, snart kommer inga fler slag" fortsatte jag intala mig själv.
8 av månaderna var han bara här på helgerna, på permission.
Men dem sista 4 månaderna när han kom ut, så blev allt bara värre och värre.
Att lämna honom är något av det bästa jag gjort i hela mitt liv.

Blev ensam lämnad på rummet, för att han skulle ut med sina vänner som ogillade mig.
Fick inte lov att åka hem, då han ogillade min pappa..
Min pappa är mitt allt.
Han är den enda i min familj som betyder något för mig.
Han är den som alltid ställt upp & alltid försökt förstå mig.
Givetvis har vi ju oxå våra små bråk & stunder då vi inte alls kommer överens...
Men den dagen han försvinner, går hela min värld under.
Hur kunde jag acceptera att någon som Han styrde mitt liv sådär ?
Hur kunde jag släppa in någon som har en sådan åsikt om min pappa ?
Vad tänkte jag med ?
Tänkte jag ens ?
Så många frågor....

Man inser inte vad man har fören man har förlorat det.
Han tog allt ifrån mig.
Allt jag hade.
Min frihet.
Mina vänner.
Fick knappt ens ha åsikter.

Nu, när han inte längre är en del av mitt liv, så mår jag så jävla underbart bra.
Finns stunder då jag bara vill sjunka långt under ytan...
Men dem stunderna är ändå bra, jämfört med hur jag hade det men Honom...

Ingen visste något.
Ingen såg något.
Jag kunde inte ens be om hjälp.
Han hånade mig.
Gjorde narr av mig.
Fick mig att må dåligt.
Jag tog återfall i mitt självskadande.... Tack vare Honom.
Jag var rädd, förvirrad... Helt vilse..

Jag är så otroligt tacksam som har så underbara vänner !
Även fast jag var tvungen att bryta kontakten med mer än 80% av dem, så valde dem att acceptera min ursäkt när jag kom krypandes tillbaka på mina bara knän.
"Du får inte umgås med emos. Och du får inte titta på killar, du får inte prata med dem, eller ha någon som helst kontakt med killar. Du får inte ens följa killar på Instagram. Förresten, du kan ta bort Instagram från din mobil. Ska du kolla din insta får du göra det via min telefon. Och när du ändå håller på, kan du ge mig ditt lösenord överallt, så att jag kan hålla koll på dig"

Jag är lyckligare nu.