Mitt Ankare

har inte klarat av att sova på hela natten. istället har jag bara gjort saker jag inte är stolt över.

Så nu droppar det än en gång blod ner på mitt golv. Värmen från när den rinner ner för handen och ut på fingerspetsen får ögonen att fyllas med tårar och sakta faller tår efter tår ner på min skakande arm och blandar ut sej med blodet för att tillslut falla ner på mitt golv.
Tårar och blod, så olika men när dom väll blandats är dom oskiljaktiga.

Jag vill så gärna göra det.. Föra det iskalla stålbladet från min arm och istället placera den på min hals för att där dra ett sista drag som får mej att sen försvinna, för alltid. Men jag kan inte, jag vågar inte. Jag vet inte varför jag klarar bara inte av det. Antagligen för att jag fortfarande har mitt ankare kvar mitt ankare som håller fast mej vid den här mardrömmen vi kallar livet. Så nu vänder jag mej till mitt ankare och ber för en sista gång. Snälla du, släpp taget och låt mej dra det där sista draget..