Riktigt namn:
Lo Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Teckna
Bor:
Med föräldrarna
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Alkohol
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2010-07-15
Nu har dom fan gått över gränsen. Det är en grej att de beslagtar min telefon men att det går igenom mina saker för att hitta den när jag sover är någonting som inte är okej!
grejen är den att päronen är sura på mig så det fick för sig att ta min telefon skulle vara en bra bestraffning. Men då jag använder min telefon som min plånbok så har det tagit inte bara min lur utan även mitt bankkort, mitt id-kort och mitt busskort!
Men det är inte det som stör mig mest. Det som gör att jag blir så förbannad är att de har gått in på mitt rum, sökt igenom min väska, min jacka och mina saker för att få tag i telefonen och allt detta under tiden då jag sov!!!!
Det är bara någonting som du inte gör!!! Mitt rum är min plats och min väska ska ingen annan en jag rota igenom! Känner mig så kränkt och trampad på.
fml
Vet inte riktigt vart jag är på väg just nu.. Tror jag är vilse. Men är man verkligen vilse om man inte vet vart man ska??
Känner mig bara tom. Ibland så känner jag inte av tomrummet, detta oftast när jag är med vänner eller har någonting att göra men när det kommer till stunder då jag är ensam med mig själv och mina tankar så kan jag inte förneka det där tomrummet som finns och hur stort det faktisk är.
och jag är så jävla sjukt trött på hur alla säger sånt skit som "finns bby" och "älskar dig, finns alltid här för dig"! För i 99% av fallen så är det ord som någon skriver för att känna sig som en lite bättre människa, som den har gjort någonting bra för nån annan och där får boosta sitt ego lite till! Så nu snälla, den som känner för att kommentera någonting sånt där som att det finns där för mig, tänk efter en extra gång och försök minnas senaste gången vi sågs, senast jag fanns för dig och du för mig. När senast hörde du vad som tyngde ner mig..
(vet jag låter skit dryg men säger bara det jag tycker och jag lovar, du har nog haft samma tanke som jag har just nu nån gång i ditt liv. :/)
så, har du inget att säga, håll käft. För jag vill inte vara med om några tomma ord som nån skriver bara för att få mig att tro att jag inte är ensam med mina problem.
jag vet inte om jag orkar med det här längre!
Ingenting känns meningsfullt och allt bara rasar. Kan inte se hur jag ska klara av det här och än mindre VARFÖR jag ska klara av det här.
Viljan att gräva en grop och begrava mig själv är högre än ni kan tro. För varför ska jag fortsätta kämpa? Vart ifrån ska jag finna styrkan att ta mig upp och fortsätta försöka.
Snälla någon låt mig fly härifrån. Ta mig till en plats där jag får må bra och inte lida. Ta mig till en plats där jag får glömma bort att jag är olycklig..
jag hatar att vara ensam. Nätterna är värst, eftersom mardrömmarna inte vill lämna mig ifred.
Jag klarar inte av att vara utan dig. Klarar inte av att sova ensam, vakna ensam och inte ha någon där som kan kyssa mig och hålla om mig.
Jag saknar mänsklig närhet och jag saknar att höra din röst.
Jag saknar att ha någon bredvid mig. Jag vill inte vara ensam längre!
hur ska man göra för att inte göra någon missnöjd?
Känns som om hur än jag gör så gör jag fel. Antingen mot andra eller mot mig själv.
Är det så mkt begärt att vilja att alla ska må bra?
Men just nu känns det som om jag gör saker för att tillfredställa andra så känns det fel mot mig själv. Jag gör saker som unnar dom men skadar mig. Och gör jag tvärt om, någonting som jag mår bra av och någonting som får mig att känna mig lycklig så får jag bara höra att jag sårar min omgivning.
så vad jag än gör så är det bara fel, på nått sätt...
Fick reda på att jag och syrran ska få en ny bil. ;)
har just nu en liten skit som är så liten att knappt en dvärg får plats men pappa har tydligen gjort nån super deal med nån polare till honom.
Så dealen är att vi byter bil med farsans polare + att vi lägger till 10 000 kr. och BAAM så har syrran och jag en Peugot 208 cabriolet årsmodell -02
