Ett Patetiskt Försök Nu Igen....

skjut mej! Snälla bara gör det!!!!!! JAg vill inte mer. Klarar inte det här mer.
Jag kommer alltid bara vara en vän i dina ögon och jag vet att det inte kommer skapas mer än sår i själen och kroppen mellan oss.

Jag vill inte såra någon mer, klarar inte det här mer. Va inte meningen, men jag har ju själv varit i den där situationen så hur kunde jag låta det hända??
Svar: För att jag älskar dej fortfarande att inte klara av att tänka på nått annat än att få vara med dej varje sekund. För varje sekund utan dej känns meningslös och jag vill inget annat än att ställa mej framför tåget just nu men jag kan inte göra det och det är för att du är mitt ankare. Ankaret som håller fast mej vid det här livet. Jag behöver dej, och jag vet att det här kommer bara vara ett av alla mina patetiska inlägg om hur mkt jag älskar dej men jag kan verkligen inte hjälpa det, förlåt mej...

Förlåt mej, förlåt mej till er båda. Fattar att jag inte kan varit mer än en fläck på era liv och jag fattar att det enda jag gör är att sabba, för er båda.... så förlåt mej, men ni kan faktiskt bli av med mej, bli av med den där fläcken. Hur? Döda den, förgör den. Sen kommer ni inte änns komma ihåg att den varit där. Bara döda den, för den vill inte vara där egentligen, den klarar bara inte av att släppa taget. Den behöver hjälp, och den hjälpen kommer från en man i svart rock, en lie i handen och beniga händer och hans namn är Döden, skänk iväg mej till honom så kommer jag aldrig vara i eran väg igen. Förlåt mej, men det gör ont att andas just nu. Snälla hjälp mej slippa det här, snälla, låt mej slippa ta ett andetag till..

<\3