Rest in peace
Igår natt gick en av mina vänner från min gymnasieklass bort.
Jag skulle ljuga om ja sa att vi va bästa vänner, helt klart.
Men jag skulle undanhålla sanningen om jag inte sa att han var
en av dem få personerna jag anser vara en vän för livet.
Han ville alltid festa hårdast, vara hyperaktiv i opassande situationer, som han dessutom var grym på.
Så många dagar denna killen har gett mig glädje i skolan när jag tappat lusten på allt, gett upp allt.
Han har alltid lyckats tända gnistan i folk och få dem att inse att ens problem inte är omöjliga att ta sig förbi.
Han var en av dem få som stod upp för mig som en äkta vän.
Han och jag var helt olika, både på utsidan och insidan, men vi hittade ändå en gemenskap och vänskap.
Jag minns att vi skulle guida i Stockholm ihop och det var första resan på gymnasiet, vi fick MVG.
Jag minns allt skit vi har gjort ihop, alla länder vi har åkt till och förbi.
Arvid var min vän
Arvid är min vän
Vila i frid broder.
