Besviken.

Jag är besviken.
Jag är besviken på alla jag har social kontakt med.
Jag är besviken för att ingen anstränger sig.
Det retar mig som fan, att försöka vara en så bra människa som möjligt ödmjuk och genuint bry mig om andra.
Det retar mig att oavsett vad man gör förblir man lika jävla osynlig endå. Jag menar att försöka lära känna nya människor är för mig jävligt svårt och krävande. Ja jag har en släng av socialfobi.
Jag är besviken för att dem jag faktiskt anstränger mig för att lära känna och bryr mig om inte anstränger sig eller bryr sig ett shit.
Det retar mig att vad man än gör så är det aldrig tillräckligt och det duger fan aldrig.
Jag ger upp nu.
Är det inte ömsesidigt är det fan inte värt det.

Fuck you.