Identitetskris osv

Jag vet inte om jag har kommit in i någon jävla identitetskris eller vad fan det är som händer men något är det. Vet inte hur länge jag har suttit och klankat ner på mig själv och känt mig dålig liksom. Man ser ständigt folk som besitter olika talanger, antingen så är de grymma på sång/instrument, teckning, sport, ja men ni fattar och jag sitter alltid och bara: vad fan är jag bra på? Kan jag något? Jag kan inte dra ett rakt streck och jag kan då minsann inte sjunga annat än falskt! Självklart är jag inte ensam om detta men då finns ju alltid andra alternativ; man är snygg och lever på det. Man ser dagligen (framförallt) tjejer som lägger upp bilder på sig själva i alldeles för lite kläder och vips så har man miljoner män efter sig för att man gärna är smal, snygg, har stora bröst och helt enkelt är en idealisk kvinna enligt många. Jag ser då mig själv och känner att 1. Jag är tjock 2. Jag föddes inte med utseendet som min bästa vän 3. Man kan kalla mig planka på grund av de icke existerande brösten 4. Mina höfter är ungefär bredare än jag vet inte vad. Ja men ni fattar igen. Och kläder bär jag också, ju mindre hud som visas desto bättre ungefär. Min kropp liksom; ingenting som någon annan behöver se eller röra.
Ja, men vad gör då jag med mitt liv? Jag pluggar musik&event och förbereder mig för musikbranschen och haha, allt där uppe förklarar ju varför jag inte passar in där och saken är den att jag ville heller inte passa in där.
Den senaste tiden har jag dock spenderat väldigt mycket tid i köket. Jag lagar middag nästan varje dag och bakar både bröd och diverse bakverk. Och vet ni vad? För en gång skulle känner jag faktiskt att okej, shit, det finns faktiskt något jag är bra på, något som jag kan. Och det är något jag tycker är roligt. Idag har jag till och med hittat en möjlig vidareutbildning på högskola inom just matlagning och någonstans känns det så himla rätt för mig. Jag har även spenderat kvällen med min brors feta kokbok på jag vet inte hur många hundra sidor och bara läst och matat in en massa i huvudet och hittat recept som jag knappt kan vänta på att få provlaga. Har jag funnit mig själv, är detta ett tecken på det? Är att laga mat vad jag ska göra resten av mitt liv eller har jag bara en sådan ångest över vad jag faktiskt vill göra att jag bara inbillar mig saker?
Ja herregud säger jag. Klockan är mycket, säger godnatt nu!