Let's dance to Joy Division

En gång i mitt liv gick jag i ettan på vad som då var världens bästa skola och allt var bäst i världen. Saknar det så himlahimlahimla mycket. Alla eftermiddagar då vi satt kvar i skolan till åtta på kvällarna och fredagarna då vi låg och sov på varandra i sofforna och vår dåvarande världsbästa rektor kom in till oss och sa; asså tjejor, såhär kan ni ju inte hålla på! Men det var precis vad vi ville, vi ville vara på vår fantastiska skola, tillsammans.
En gång under den tiden, för nästan två år sedan, åkte vi upp till Stockholm. Vi skulle få jobba på Grammisgalan. Jag kan fortfarande inte fatta att vi har gjort det, och det kan verkligen ha varit det roligaste jag någonsin gjort. Ville bara berätta det för er.

I övrigt så är det fredag och jag sitter förstås ensam. Var som sagt på biblioteket och lånade en hög med böcker förut innan jag tog min 12 km promenad. Mitt liv måste nog låta väldigt tragiskt, och kanske är det också det. Men jag är glad i alla fall och jag antar att det är huvudsaken!
Har inget mer roligt att berätta för er så säger hejdå nu... HEJDÅ!


Bild från Grammis. För er som inte ser så är den snygga kvinnan i päls Robyn och den fula kvinnan med en mask jag!