jag är inte lika ung längre men precis lika dum

Någonting som gör mig uppriktigt ledsen och delvis himla arg är förutfattade meningar. Igår ramlade det in ett meddelande hos mig, helt från ingenstans, där en person berätta att han har velat ta kontakt med mig i snart tre år. Detta har då inte blivit av på grund av olika omständigheter som gjort att han inte vågat.
Det som gör mig mest ledsen är att folk seriöst inte vågar ta kontakt med mig för att de har fått för sig att jag är dryg och något i stil med tror att jag är bättre än andra. Jag förstår inte vad folk får det ifrån.
Jag är en väldigt blyg människa, med fruktansvärt uselt självförtroende. Ibland kan jag sitta och gråta för att jag känner mig så himla dålig och ibland stannar jag till och med hemma från skolan efter att ha spenderat morgonen framför spegeln och känt att jag inte vill visa mig.
Det är så himla hemskt att då få höra sådant, när jag är allt annat än sådan. Nej, jag vet inte vad jag ska skriva. Det suger rätt så väldigt mycket i alla fall!
I övrigt så känner jag mig mest tom osv, men samtidigt så är jag så himla glad och förväntansfull att jag tror att jag ska spricka. Det gör livet så himla bra och får mig att tänka på annat än det dåliga.

Nåväl, jag gör inte så mycket annars. Lever mitt liv på soffan och är ute och går milslånga promenader. Är så himla less på att vara hemma och det suger rätt mycket det med. Måste ta tag i mitt liv, får väl göra det någon dag. Ja. Hejdå!