Hatar livet. Svart svår något år.

Eh jag är nog inte så himla social. Jag har bara svårt och säga så mycket saker för jag vet aldrig hur folk reagerar det finns extremt få personer jag kan va mig själv med. Min osäkerhet gör mig Darför till en person folk anser vara dum. VAFAN andra skriker ju massa skit men när jag pratar så blir jag ignorerad eller kallat idiot. Jag säger inte ens så dumma saker. Jag kan seriöst fråga vad klockan är och vissa personer som jag typ känner skulle säga lol kolla på din mobil själv idiot. Dom personerna är så jävla elaka. Jag förstår verkligen inte hur någon kan sitta där och inte ens säga förlåt. Fan jag vågar inte ens fråga varför personer är dryga mot mig för då kommer dom kalla mig för subhuman och fortsätta sätta salt i såren i flera timmar tills jag mår så otroligt dåligt att jag ber dom sluta. Det är väl fan inget fel på att fråga någon varför den personen behandlar dig dåligt utan anledning. Men nej vissa vidriga personer sitter och trycker på vägrar förklara varför dom är dryga, även om jag säger förlåt eller ber dom snällt om svar så vill dom inte svara och dom kallar mig för så äckliga saker som jag tar åt mig. Och det gör dom tills jag sitter och bränner mig på armen och såren blir infekterade och dom ser det men bryr sig inte, säger inte ens förlåt. Sånadär personer får mig och må så jävla dåligt så jävla illa. Har stått så många gånger och tänkt nu fan ska jag ta mitt liv men Jag kommer flippa och göra det på riktigt. Jag kommer fan göra det smärtlöst och snabbt tänker inte säga hur dock. Jag är fan på gränsen fast jag måste kämpa. Eller så kommer jag flippa och skita i deras brevlåda. Fan vad jag hatar livet ibland. Nu sitter jag täckt av ärr och brännsår och skriver det här inlägget. Ingen kommer läsa men blir så lack på att vissa personer kan behandla andra hur som helst för det kan kosta livet för den som blir utsatt så tänk efter. Okej nu ska jag hitta på sätt att hämnas antagligen lägga wasabi på filtren i hens cigg.