Riktigt namn:
John Lindgren Civilstatus:
Singel
Läggning:
Straight
Intresse:
Umgås
Bor:
Med någon
Politik:
Mitten
Dricker:
Öl
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2009-10-06
Fear sucks the senses like a leak, feast upon the emptiness that is increased
Phideaux, ett utav världens bästa band, släppte 2007 doldis skivan Doomsday afternoon som vart enorm inom Progrocken. Phideaux känsla för musik är fantastiskt, Doomsday Afternoon är idag den bästa skiva jag någonsin hört.
Skivan är en hel upplevelse som handlar om faktiskt ganska vanliga ämnen, som världens förstörelse. Men Doomsday Afternoons uppbyggnad är genial minst sagt, där nästan alla låtar har en anknytning till den första låten på skivan Micro Softdeathstar, som är låten den här bloggen handlar om.
Skivan avslutas också med geniala Microdeath Softstar, som har den absolut bästa avslutningen på en låt jag någonsin hört... fantastisk skiva.
Jag var på väg hem från skolan härom dagen, jag var törstig nåt så enormt så jag gick till den lokala kiosken för att inhandla någonting att dricka. Till min stora lycka så hade dom min absoluta favorit läsk dr pepper i affären, och trots att kostade 17 kr så köpte jag den. I kassan betalade jag med en tjuga vilket gav mig 3 kronors växel som jag inte hade en aning om vad jag skulle göra av. Då såg jag att dom hade en röda korset insamlings mugg bredvid kassan som samlade pengarna vilket jag glatt slängde mina tre kr i.
Men när jag sen gick ut ur kiosken börja jag fundera, jag betalade just 17 kronor för en halv liter med läsk som jag troligen kommer dricka upp på lika många minuter, medans jag gav 3 kr till att rädda människor som haft sina liv förstörda. Den här insikten äcklade mig lite, när vart jag egentligen så egoistisk att jag ser en läsk som en viktigare sak än ett människoliv? Hur länge har jag tänkt såhär?
Den enda förklaring jag kunde komma på var att trots allt jag sett på tv om dom stackars barnen i afrika och liknande så kan jag inte alls förstå deras lidande, det bara hör inte till våran värld. Vi kan bara förstå så mycket smärta som vi själva kännt tror jag, därför kan vi inte förstå deras lidande.
Dock är det nog ingen ursäkt, man bör ändå försöka så mycket man kan för att hjälpa dom som föds till ett sämre liv.
Någon dag efter det här var det hope for haiti galan och med sms skickade jag 50 kr. Även om det knappt är någonting i jämnförelse med vad jag får varje månad så är det i alla fall en början.
Nu kanske det här var en lite väl seriös blogg för en sida med i överlag lite omogna medlemmar men ni får stå ut med det:)
