Fri!

Undra hur många som faktist vet hur jag mår nu? Hur jävla skönt att slippa saker och ting i två veckor nu. Nu är jag långt borta och kan inte fly, det känns som jag andas in igen. Första andetaget på väldigt länge nu när jag inte kan dränka problem, glömma dem på idiotiska sätt eller gömma dem under ett lager med tjära... Man får lite extra levnadsrum när man inte kan fly och börjar tänka klart igenom dem nu. Jag har varvat ner, börjat drömma när jag sover igen (vilket jag kan göra länge nu xD) och bearbetar saker. fastän jag sov så länge idag att jag inte fick frukost och är lite grinig har jag inte på så länge kännt mig så här fri.
Det känns underbart när allt osynligt läker och försvinner på riktigt, inte bara ett plåster som gömmer såren. Jag hoppas så innerligt att det forsätter läka, och att saker och ting håller sig stadigt!
Det löser sig :)