Nyktrar till... Skriver av mig om gårdagens
Sitter på en madrass jag dragit ut på golvet, tungan är lite svullen då den brukar bli slapp då jag är packad så jag råkar alltid tugga på den av någon underlig anledning... Jag är fortfarande full men när jag läser och rättar min stavning ser jag att jag håller på att nyktra till. Min älskade flickvän ligger på madrassen och vänder och pustar på sig lite då och då... Hon är så jävla söt när hon sover!!! Vill typ pussa på henne och gulla med henne men hon sover av sig ruset och det är nog bäst att hon får sin skönhetssömn med tanken på hur rough jag var mot henne i natt... Den underbaraste natten i mitt liv! Den enda nackdelen var att tröttheten och redlösheten berövade mig efter fem timmars hämningslöst älskande min "givakt" och jag vet ärligt talat inte vem av oss som var mest utmattad... *pust* <3
När jag andas ut känns det som fukt, nästan dimma ska lämna min torra mun. Rummet har saktat ner i sitt revolverande och känns just nu som en stilla vaggning, likt en mors vaggning till ett barn som vaknat mitt i natten. I högtalarna smyger Bring Me The Horizon ut med låten It Never Ends och Oli's slitna röst talar till mig om hur varje dag är densamma, men just nu önskar jag att jag kunde säga detsamma! Att jag kunde vakna bredvid min älskling varje dag, känna hennes armar runt om mig, hennes andetag mot mitt bröst, hennes kropp emot min och hennes sovande, trygga min någonstans i periferierna av mitt synfält när jag stirrade nyvaket upp i taket och frågade gud om jag fortfarande drömmer...
Festen vi skulle till igår var tydligen inte av det lugnare slaget för när vi skulle dit var redan folk på väg där ifrån. Vi turas om att bära på mitt, efter ett tag, onormalt tunga flak med Tuborg Grön när vi möter snälla och "nyktra" människor med sjukligt redlösa fränder; Vissa arm i arm och vissa såg ut att behöva bäras. Vi möter Jonte och kommer fram till att vi ska hämta Felix Mp4 och hans hörlurar och sedan gå till Jontes residens där vi skulle börja vårt drickande och även till slut vårt sovande.
Vi skiljs åt och vi vandrar in i mörkret i fart emot festen. På stigen möter vi några människor lite här och var som jag har lite svårt att minnas... Felix, Lexxi och jag gick längst en brant och krånglig skogsstig som jag inte har en aning om hur de redlösa människor jag redan mött lyckats ta sig igenom.
När vi nästan nått festområdet bestämmer vi oss för att jag och Lexxi ska sitta och vänta på en gräsplätt bredvid stigen medan Felix springer och hämtar sin Mp4 och sina hörlurar. När vi sitter och väntar träffar vi några förbipasserande festprissar som vi för övrigt råkade skrämma skiten ur på grund av det bäckande mörkret, hälsade artigt på. När Felix väl kommit tillbaks med ett brett leende då han även fann sin 2 liters cola orörd plockar jag upp flaket öl i min famn och vi börjar gå den svårfunna stigen tillbaks.
Efter en lång stunds famlande i mörker och trevande med endast ljuset från Lexxis mobildisplay framför mina fötter sätter vi oss på ett sådant fort gjutet av cement som man brukar finna vid stränder med sex stycken andra och börjar socialisera oss. Vi hälsade artigt på allihop av dem och jag satte mig ner på mitt flak Tuborg Grön och lyssnade ovanligt tålmodigt på konversationerna som pågick och efter en stund när min Lexxi gått igenom en lång hälsningsritual med de andra lejoninnorna i flocken där även vänförfrågningar skickades till varandra på facebook kom hon och satte sig i mitt knä och mina armar slöts kring hennes midja och jag började verkligen känna mig som alfahanne igen. När vi socialiserat färdigt oss med den växande gruppen som från början bara hade sex medlemmar men som nu växt till sig med fler än bara Felix, Lexxi och jag så lämnade vi fortet i en liten karavan med merparten cyklister men även några fotgängare. Det tog inte allt för lång tid innan cyklisterna var utom synhåll och de andra fotgängarna antingen hunnit ifrån oss eller sinkat efter och vi vandrade emot Jonte... En JÄVLIGT lång bit, förmodligen tvärs över hela Landskrona bara för att få veta att han gått och lagt sig och inte ville släppa in oss! Inget agg, Jonte, ibland blir man trött och så är det bara.
Jag fick ringa min ängel till mamma klockan halv två på natten och hon sa att hon skulle komma och hämta oss på stationen så Lexxi och jag började traska efter vi tagit farväl av Felix.
När vi går upptäcker jag att landskrona är mycket större än jag trodde då mina fötter fortfarande är ömma, dock inte min rygg trots att jag bar det där jävla flaket fram och tillbaks över hela landskrona utan att dricka en enda bärs! När vi var framme på stationen satte Lexxi och jag oss på en bänk och skådade ut över en roströd måne, stjärnklar himmel och ett ankpar som förmodligen var lika förälskade som oss när vi satt och myste i en nästan ljummen natt som bara skrek att sommaren är här.
När vi satt och mös i natten kom trummisen och sångaren från fd. Saxofonium, (tror att det är Ruttet System de heter nu), och vi hälsade och undrade förbryllat vad de gjorde ute och promenerande klockan två på natten spik nyktra! Efter att ha utbytt några ord tog vi farväl och de gick tillbaks in i landskronas tigande natt och vi satt kvar och väntade på min ängel till mamma som hämtade upp oss.
På vägen hem utbytte jag några varma men korta ord med morsan och återgick ganska snart från att titta ut på städernas ljus som blossade fjärran likt stim av eldflugor till att med världens dummaste, bredaste leende se på min älskade Lexxi och med läpparna forma mer än ett dussin "jag älskar dig" under färden medan våra händer troget och efter ett tag även lite, enligt mig i alla fall, romantiskt svettigt höll ihop. När vi äntligen var framme och jag la ner mitt flak Tuborg Grön på mitt golv klockan tre på natten slängde jag armarna om min älskade och kysste henne. "Jag älskar dig!" Sa jag, och jag menar det av hela mitt hjärta, "Jag älskar dig!". <3
Nu sitter jag här efter en lång natt, tar mitt Citalopram, (SSRI, Antidepressiv), sköljer ner den och börjar skriva. Jag är torr i käften och ska gå ner och fylla på en flaska med vatten, törstig som ett as och man är fan snart nykter! Funderar på att ta en till öl men det skiter vi i, snart är det fan helg igen!
Ha det bra!