Ordens Impulser

Vad är det som får mig att vara så dum ibland? Vad är det som får mig att säga vissa ord som jag inte menar? Och varför skadar jag folk jag älskar? Jag vill inte vara såhär, jag är fan som min farsa men istället för knytnävar använder jag mina ord. Ibland så tittar jag tillbaka och saknar den där livrädda femton åringen som aldrig vågade öppna käften eller se folk i ögonen. Vart tog han vägen och vad skulle han säga till mig nu?
Så många frågor och så få svar.
Det är tider som domhär då jag saknar glöden från cigaretten mot mitt skin. Sisslande och brännande, insendererar smärtan i hjärtat och överförs till armen istället där det är mer uthärdligt att hålla den. Kanske jag borde gå tillbaka till min gamla vän, det låter inte som ett dåligt alternativ just nu.



FÖRLÅT