Jagsover

...Det var dock ingen ursäkt för att han skämdes över sitt tillstånd, snarare var det så att Henry ansåg att det helt enkelt inte var något som man normalt delade med sig av till andra, dels för att det var privat men också för att det inte var särskilt intressant. Henry mindes en gång då han suttit i exakt 22 minuter (han hade räknat) och lyssnat på en studiekamrats berättelse om hur denne hade tagit bort en tydligen väldigt besvärlig leverfläck. Fanns det något mer sövande än att lyssna på en uppblåst skrävlare med inlevelseförmåga som hedersgästen på en begravning? Det var en hemsk egenskap men han var den första att erkänna det. Han var en sådan som inte lyssnade, utan en sådan som väntade på att själv få prata, under förutsättning att han hade något att säga. Vidare var han av den uppfattning att utfyllnadskonversationer var bland det vidrigaste människan kommit på. Olyckligtvis var många andra inte av samma uppfattning och när Henry inte pratade eller ställde frågor blev stämningen ofta tryckt. Detta hade lett till att han inte hade så många vänner, men som mycket annat gjorde det honom inte något... (Ur Uttryck om väggar skriven av mig)



www.hidy.blogg.se

http://se.youtube.com/watch?v=9x8ocnKvO9E