sorg ilska hat
till dej som skadade mej till dej som fick mitt hjärta att brista,
ärret du skapade rivs upp dag efter dag varje gång jag ser ditt ansikte,
klumpen av sorg du la i min kropp omvandlar jag till ett hat så starkt, jag vill inget hellre än att på ditt lik pissa,
dina ögon som en gån fyllde mej med kärlek och hopp fyller mej nu med ångest
hur kunde jag vara så korkad så jag för ditt leende föll
din kropp som jag en gång höll så när mej försöker jag nu stöta så lång från mej
och nu står jag här bruten i mörkret med döende ögon,
jag vänta och väntar på att tiden ska läka såret men såren blir bara fler och fler,
lögnen du matade mej med förstår jag nu, mina vänner försökte få mej att förstå men jag var blind, och trasslade in mej mer och mer i lögnens nät,
om du så kom på dina blödande knän och bad mej komma tillbaka så hade en knuten näve träffat ditt ansikte och ett leende på mina läppar,
när du fallit till marken stampar min känga din skalle platt,
och du hade varit borta ur mitt lidande, och allt mitt hat all min sorg bortblåst
och mitt liv hade varit underbart,
Om detta bara kunde hända *suck*