Iblandpoets blogg

Är du kvar?
Där du var
Jag har slutat gå förbi
Det är nog bäst för båda om jag försöker låta bli

Vem lämnade vem?
Vem lämnade vem?
Jag är inte över dig än.

Jag grät och vi kysstes.
Fast jag borde ha bett dig att gå.
Och jag ska aldrig mer säga sanningen
Till någon som saknar förmågan att förstå.

När du har hört vad jag har sagt
Då är det du som går och saknar nån du aldrig haft

Är inte över dig än.

Jag, Sara, Ida och Rebecca sitter i lägenheten, och jag misstänker att jag är lite rund under fötterna, för jag skrattar hysteriskt åt Rebeccas sådär-bra Lars Leijonborg-parodi. Jag lever verkligen det där som alla vill leva när de är femton, det som jag drömde om när jag var femton. Om att bo med en bästa vän i en tvåa i Majorna. På soffbordet står två halvtomma vindunkar samt en sangria som ingen rört, och vackra glas står på bordet. Askfatet är överfullt och jag känner mig så härligt dekadent.

Ingen bryr sig, men jag älskar det. Dessutom stinker allting rök, och allting som saknas är Patrick Wolf i mina armar, sedan skulle mitt liv vara komplett. Men jag skall inte klaga, jag har min Joel här. Inte här just nu, men han är min. Min fina Joel. Astrid och Joel, det låter riktigt fint. Men hans efternamn är inte fint, därför ska vi inte gifta oss. Nej, nu när man börjar med fyllelogik är det dags att publicera och lägga undan datorn.

Bitter
Mörkhårig
Kedjerökare
Förälskad
Ytlig
Bräcklig
Skör
En kvinna
Androgyn
Kär i Alexander McQueen
Kär i Vivienne Westwood
Revolutionerande
rumskompis med min vän, Ella
Trött
Fylld av tristess över det tragiska faktum att jag inte dricker rödvin just nu.
En arbetarkvinna som hoppar från jobb till jobb
En halvtidspoet, fått två av mina verk publicerade i en samling.