vem är jag

Att vara sig själv är något av det svåraste som finns.
Det är så jäkla viktigt att vara som alla andra vill att man är, för man vill inte svika. Det spelar ingen roll om man själv mår dåligt av det, man tvingar sig själv att spela spelet. Och det behöver inte vara stora saker som man inte visar av sig själv. Ta bara exemplet att man låtsas att man är så himla glad och positiv när man egentligen mår så jävla skit. Hur fan ska man visa det när ens vänner tror att man är så glad hela tiden? Det går nästan inte, för man vill inte svika. Och när man verkligen visar hur man egentligen känner, står ens vänner där, handlingförlamade. För fan, det här stämmer ju inte, hon ska ju vara glad, eller?
Och tro mig, det är inte vännernas fel, dom vet ju inte. Och ändringar i sin värld kan vara riktigt svåra att ta, speciellt när det gäller ens vänner. Man vill ju att dom ska må bra istället för dåligt och då är det så enkelt att att tro att "det är nog inte så farligt".
Nej, det bästa är att försöka vara sig själv redan från början. Och verkligen våga visa hur man känner för sina vänner. För om dom verkligen är dina vänner, så kommer dom inse att det verkligen är farligare än dom tror. Och man kan inte få bättre hjälp än från sina vänner. Eller, om man börjar om på ett nytt ställe, då skan man alltid vara sig själv. Allt blir så jäkla mycket lättare då.

och som mitt motto är: "om du är fast i helvetet, fortsätt gå"