Ska man verkligen?

Hej

Jag har insätt att jag inte är en sådan bra person som de flesta tycker. Insåg det för länge sedan så sätt.
Men försöker dagligen och har försökt länge att bli bättre. Jag ska heller inte skylla på händelser jag vart med om,
för man har ju en egen hjärna att tänka med och man gör sina egna handlingar.
Jag står för den jag är iaf och de flesta brukar la inte ha något emot mig, vad jag vet!

Alla gör vi fel, utan att ens veta det och som jag behöver är en förklaring om vad jag gjort fel eller gör fel. Men tydligen så är det ingen som säger till eller något liknande. Ibland så vet jag när jag gör fel, men det kan dröja ett tag, för jag måste inprinsip ha en stund att tänka på det. Och verkligen tänka om det var så bra.
Så fungerar jag, ock säkert många andra. ( Gör en sak innan man har tänkt ).

Jag har ju gått många kurser, pratat med massor med folk och även haft terapi för att jag inte tänker först.
Det har blivit bättre med åren och för varje fel jag gör som jag sedan tänker ut själv ju bättre blir jag. För då gör jag absolut inte om samma fel igen. Då sitter det verkligen där bak och säger stop om det skulle hända igen.

Idag unviker jag alla konfliker, jag unviker typ allt. Äre någon runt mig som är arg, irriterad eller bara allmänt surig så går jag där ifrån.
Och jag blir hellre aldrig arg längre, det går inte. Vilket kanske är bra, men man bygger upp en massa inom sig, som inte är så vidare bra.

Allt som gör och gjort mig arg har jag slutat med. Jag unviker allt som sagt.


Majs