Woops.

Blod sipprar fram ur ådrorna under min tunna hud,
ännu en gång ber jag desperat till gud.
Snälla, låt mig få somna in i din famn..
Låt mig lämna min stads bedrägliga hamn.
Han ger mig ett svar jag inte väntat mig,
"Varsågod, ingen kommer sakna dig."