Kvalitétsbloggen v2.0

Jag har länge vandrat försjunken i gråa tankar om att sluta ventilera mina åsikter och känslor via dagboksinlägg på halvkrasslig svenska som typ 5-6 pers tar sig tid att läsa.
Men efter helgens omröstning på aftonbladets hemsida, där jag blev utsedd till södra Sveriges bästa vardagslyriker, och beskriven i termer som ”2000-talets Strindberg”, ”humorbefriad observatör” och ”fulsnygg”, så har jag bestämt mig för att oavsett om jag inte behöver skriva, så behöver ni läsa.

Vardagen skulle inte te sig densamma utan mitt ständiga klagande på omvärldens brist på sympati för medmänniskor överlag, och då mig i synnerhet.
Jag förtjänar sådana överdrivna mängder sympati att era hjärnor skulle explodera om dom försökte föreställa sig vilka astronomiska mängder sympati det rör sig om.

Om jag bara lärde mig att tillämpa radbrytning skulle jag nog vara den person på jorden som är i störst avsaknad av den sympati som personen i fråga gjort sig värd.
Okej, nu börjar det här spåra rejält.....