känslor, människor , vänskap

Tjo, Asså har varit smått kaos men de som just nu ligger mest i mina tankar, förutom dem vardagliga sakerna är det här med vänskap.
Jag har under hela mitt liv varit vän med killar då jag alltid kommit bäst överens med dem alltid kunnat vara mej själv med mera.
Visst har ju några tjej kompisar men dem är som jag umgås med mycket killar är ärliga inte så tjejiga osv..
De problemet jag stött på i äldre dagar är att tyvärr en del av mina kill kompisar har fattat känslor för en och allt blir bara stelt eller så blir det en diskonton
"Du kan inte va vän med killar om du inte har känslor för dem" "Ja men när vi umgås är du så här och så här" osv visst när jag är bekväm i våran vänskap då är jag mej själv jag är väldigt mycket sån att jag hjälper till att laga mat eller lär dem gärna jag är mej själv skratta och är med grabbarn och alla deras spel dem spelar dricker öl med dem osv osv men de verka tyvärr som att dem tro de är nå annat.
Eller om man möter på nån av deras vänner som jag inte känner och då blir dem intresserade "då polaren ändå inte är med henne" eller blir de den "hon är så intresserad " bla bla bla.
Jag kan fatta att man är människa och man har känslor och man kan inte hjälpa vem man får faller för men även fast jag tex ha fått nått sånt här från en polare så snacka jag med dem om de och vill håll kontakten du är endå min vän men de sluta med att dem bara ignorera en,
Jag ha funderat mycket kring de för hade inte dessa problem som yngre utan de ha börjat komma allt mer nu..
Och fundera ibland på om de är jag eller hur jag är mitt betande att jag är som jag är kärleksfull osv osv, blir smått knäpp

Men men nu ska jag lägga mig natti natt