Jag undrar jag.

Ibland undrar jag vem som skulle vilja ha mig. Fried.

Nä, jag ska inte trycka ner mig själv eller whinea om saker som inte stämmer, trots att många nog kommer ta denna texten som något dystert så är det faktiskt inte det. Bara läs.

Jag är en artonårig brud som är uppvuxen i en traktor när pappa hänger upp älgen uppochner för att den ska möras te. Mitt första minne av en ko är när den gått ner sig i ett tjär och drunknat, tråkigt men i mina ögon inte särskilt hemskt. Mina droger som barn var doften av bensin och min låtsasislandshäst som jag varje dag en hel sommar samlade gräs och hämtade vatten till. Min totala brist av balanssinne har gjort att jag aldrig lärt mig åka skridskor, skidor eller något annat ballt. Cykla kan jag visserligen men det tog mig också sju år innan stödhjulen fick falla till backen. Det jag värdesätter mest i denna värld är min familj och mina vänner, de som håller mig på ytan. Jag lyssnar på allt från metal till svensk bluegrass och hatar ingen, alls. Min bror är volvoraggare och min bästa vän powermetal-fan. Jag föredrar folk som kan mecka och lyssna på hårdrock. Att jag sen skrämmer iväg alla fina med mina tvångsbeteenden är ju en annan femma. I mina hyllor står allt från saw-dockan till tonårsporr. Och min iPad (vars touchskärm jag diskret önskat livet ur) innehåller givetvis de flesta sociala medier eftersom jag har svårt för att vara ensam. Min bil är av en äldre modell men ändå min lilla ögonsten. Och jag jobbar på Skandinaviens största varuhus, ja, med Ola-Conny.

Jag tänder på långa mörkhåriga killar, blir helt till mig.


Ah just det, jag bor mitt ute i ingenstans om jag inte pluggar film inne i (vad Wikipedia kallar) Sveriges fulaste stad.
Och jag älskar min pappa.

Så... Vem skulle egentligen vilja ha Fried?