--

Är så sjukt melankolisk.
Behöver skriva av mig, för jag har inte någon jag riktigt kan vända mig till när jag känner såhär.

Jag är så trött.
Trött på allt.
Trött på att inte kunna säga vad jag tycker.
Trött på att inte vara den jag vill vara, eller leva exakt det liv jag vill leva.
Trött på politik.
Trött på fega svenskar och Sverige i allmänhet.
För att inte tala om extremister. Usch.

Känns liksom som att det aldrig är någon som riktigt förstår mig, och som att alla vänder ryggen till om jag yttrar mina åsikter, som jag inte finner allt för omoraliska.

Det är ändå väldigt sällan jag känner såhär. För senaste tiden har varit ganska bra. Men ikväll är allt fel.
Vill inte sova själv. Vill kramas.
För ibland längtar jag efter det, närhet, kärlek. Även om jag inte på något vis skulle kalla mig desperat.
Men vill samtidigt vara själv.

Känner mig så vilsen ikväll. Vill inte vara det.
Snälla Ebba, skärp dig!