Forever aloneast.

Sitter här, iförd en handduk. Har precis duschat, och ska väl lägga mig snart.

Har varit en extremt underbar, varm och solig dag här i dalarna. Kunde till och med gå runt i shorts.
Och GLAD har jag varit också, superglad om du frågar mig.
Helt flumm, känner mig nästan lite nykär.
Vill bara krypa ner i sängen och skrika ett litet lyckoskrik rakt ner i kudden!

Dock vet jag inte vem jag är kär i.
Det är en ganska jobbig känsla.
Jag kanske bara är kär i livet!?





Jag är inte ett dugg trött och är så sjukt ledsen över att ingen vill socialisera med mig.
Jag måste vara den mest forever alone-iga personen i världen just nu.

Om jag skriver att jag har nyrakade ben då?
Vill folk prata med mig då?
Jag älskar nyrakade ben<3

BLI MIN VÄN!


Pussisar :*