Reflektera. mbti, breakup osv.

Ifall inte folk gjort mbti, gör det, det är kul.
Vet att vissa inte gillar att bli kategoriserade, medans andra, som jag, som är så vilsen, får en gnutta tillhörighetskänsla och förståelse som känns positivt.
Ej vetenskapligt, men vill tro nära på, eller snart.


Var med en vän som jag lärde känna på förra folkhögskolan denna helg.
Han är en esfp, nybliven singel.

Vi är nästan svart och vitt gentemot varandra.

Han kan finna glädje i det minsta sakerna även fast han nyligen blev dumpad.
Och han som person ska alltid få med hela sällskapet.
''Kolla Isak, man kan göra såhär i det här spelet. hahaha''
''Kolla, jag kan göra såhär med bilen, hehe''
Med allt möjligt, mobilen, hörlurar.
Så fort samtalsämnen börjar bli ''djupt'' försöker han distrahera bort de.
Och han är redan igång för att titta framåt, dejtappar, skriver med nya, bestämt träff. Det har alltid bafflat hur snabbt han mentalt går vidare.
Menar inte att han inte mår dåligt, men han gör ju allt rätt för att låta det dåliga hindra att hans liv får gå framåt.

Medans jag. Jag letar efter saker som stärker känslorna. Musik, filmer, bilder. Allt för att jag ska känna så mycket.
Jag fastnar i det, veckor, ibland månader. Mitt liv stannar till när jag dippar. Jag tittar inte framåt, jag tittar bakåt.
Önskar jag var mer som honom, fast samtidigt inte...
För jag tror inte han känner saker så starkt som mig, han tillåter aldrig det. och det går åt båda hållen för mig, både lycka och sorg.
Det är fint.
Bara det att det inte 'ok' i detta samhälle, att jag är så känslig. Som tur är så är det inombords, hah.