Dag 1
har suttit dagen lång på tåget genom babylon
och svischat över vischan mellan städer ner till staden som
jag kallar hemma, men emellanåt får dra ifrån
och jobba i ett maraton men är glad att jag få ha det så
kan inte klaga, har inga planer på att sadla om
trots att framtiden nog vore tryggare på ett lagerjobb
men nåt gnagt i mej lite som ett nageltrång
nån vecka sen vi sågs och ja det räcker för att sakna nån
som jag är van att träffa dagligen med nåt att prata om
parförhållanden vi älskar och hatar dom
jag kliver av mitt tåg som stannat på en bra perrong
det är lagom långt att knata stadens gator väl tillbaks på dom
det hör till saken va tillbaks och va som vanligt folk
möta varann med saker vi tillsammans kan lägga bakom oss
knacka på dörren och krama om
stå där som "hej baby, nu släpper vi fångarna loss" som Tage Danielsson