EnsamKvargs blogg

Gör ett sånt gött gammalt gräv atm. När Jag känner mig riktigt vilsen och nedstämd, tycker jag typ att det är ganska najs att gå tillbaks i tiden och kolla sviiiiingammla chattar i messenger. Eller typ Ringa nått svingammalt ex som mormor rut. (jk alltså någon det var längesedan man var ihop med hehe).

Hur retarderad och kass man än känner sig är det i alla fall en tröst att man inte använder "XD" mer eller mindre som ersättning för punkter längre. skönt att man utvecklas om en så lite i sin förmåga att kommunicera.

Tycker typ också att det blir ett gött sätt att backtracka var man gjorde fel, hur man hamnade där man hamnade. Om det kanske finns någon ledtråd som gömmer sig nerskrivet någonstans.
Tänker att det är rätt vanligt att man känner att man var lyckligare förr. Tror typ geniuint inte att det är sant särskilt ofta. Men livet var tydligare då. Allt är väldigt ovisst just nu, vilket amplifieras av Coronan och karantänen.
Skönaste Med coronan är dock att det inte finns någon Fear of missing out längre. Så himla skönt at alla är lika sopiga och oproduktiva som jag är just nu. Finns ju undantags-rövhål. Men det finns det ju alltid. Puss på magen.

Detta och andra svåra filosofiska problem snurrar ständigt i min ack så uttrötade hjärna. Insåg i dag att jag typ inte haft en rimlig tanke på 2 månader. VIll ju hoppeityhoppa ur sängen som en känguru som blivit nypt av en förvuxen loppa, och känna att fan: HÄR har ni en gosse som ska bidra till världen!!! håhå!! Med sin finurlighet och uppfinningsrikedom!!!
så vart det änna inte.

Det blir så ointressant när livet är:
göra misstag -> skapa startegier för att misstag inte skall upprepas -> misslyckas att genomföra strategi. Och så upprepar sig hela göttecykeln.

Problemet delsvis tror jag är en koncentrationsbrist. har liksom samma fokusförmåga som en tjackad struts med analklåda. kocentration räcker bara för planen, inte genomförandet hehe.

Om man typ aldrig får gjort något, tror jag inte att man får tillräckligt med stimulans för att kunna skapa nya kreativa idéer. Låter man hamstern springa i hjulet, kommer den forsätta göra det. man behöver ge hamstern en äppleskrott eller nått annat hamster-gött för att den ska springa snabbare. Eller en kobra i röven.
Jag har ju någon form av kobra i röven. men tror att den är uppstpoppad. hehe kobra uppstoppa i röven va. Menar asså att den är uppstoppad som i fylld med bomull.
alltså inget riktigt hot.
fine jag kanske blir vräkt om jag inte löser jöbb men vafan. Är väl ändå lite gött att tälta?

ska nu gnugga en pungen mot ett halvkokt ägg i tristess.

Undrar vad det är som gör att vissa ord är så gosiga att säga, att de typ triggar endorfiner varje gång man säger dem eller nästan bara tänker på dem.

Tycker Kalejdoskop och Galvanisering är typ världens finaste ord.

Vad har ni för favoritord?

Tycker att det är intressant hur man agerar på diverse snabbmatskedjor. (donken,max,bk) och hur humör är en så stor faktor för att sätta igång uppåt/nedåtsprialer.

Efter att man tryckt i sig någon svettig,död vesslas lever och käkat stripes som någon, någon gång i tiden brukade ljuga om att de innehöll potatis. Så har man ett moraliskt dilemma framför sig. Är väl egentligen inget moraliskt dilemma. mer ett dilemma mellan lathet och tja att inte vara ett äggdoftande-rövhål.
Ta med dig och släng skräpet. eller gör det inte.

Finns olika sätt att resonera kring hur vida det är rimligt att utföra denna handling.

Man kan tänka: Det här är en restaurang -> det ingår i "servitörernas" (lol kek) arbetsuppgifter att plocka bort skräp.
Eller så kan man tänka. Det är en snabbmats restaurang, där gäller andra regler än på vanliga restauranger, och man har liksom skrivit på ett onsynligt kontrakt när man handlar som säger att man ska slänga sitt skräp när man är klar, och man är fan en smurfkuk om man inte gör det.
(får ju sällan några riktiga konsekvenser mer än att än kille med stort adamsäpple och akne-ärr lämnar ifrån sig en gigantisk suck när man skiter i det liksom hehe.)

Oavsett vad man tycker är rätt eller fel, har jag reflekterat över det faktum att mina handlingar förändras beroende på hur gött humör jag är på när jag kommer dit och hur sköna personalen är.

Är man typ på "jag är Thomas-Dileva-på-Mdma-lycklig" så kan man typ ha överseende med att personalen ger en samma bemöttande som en klottrad tegelvägg.
Och tänka "fan de jobbar svinhårt för pissig lön, jag fattar att det suger, och jag kan iaf hjälpa till litegrann och slänga den här plastkoppen"

Men är man på mellangött humor/dåligt humör. är det fan upp till dem asså.
Är de sköna som fan, gör man ändå sin plikt som snabbmatsoldat och slänger sitt skräp.
Men är de skitstövlar som glor på en med sina tvättbjörnsögon så får de minsann skylla sig själva.

Man kan alltså säga att om man antar att alla människor är lika mentalt känsliga som denne lille bönsyrsa (jag alltså). Så lär man tjäna på att va trevlig och inte hata sitt jobb, eftersom det kommer göra att folk städar bättre, så att ditt jobb blir bättre.
Eller har jag fel?
Bapedibopedi

damer, herrar, kaktusar, kaktusior. Stunden är ute! Råttorna breakdansar på bordet, katten har gått i celibat och lever ett liv som nunna wästgöta kloster. Kristian Luuk, har äntligen börjat jobba som tåg, Putin har äntligen putin the work för att bli klassföreståndare, och sist men inte mist så har jag blivit av med alla kantareller på kuken samt köpt ett badmintonrak.

NU är det fest, det ska drickas mjöd, mjölke och ren sirap direkt från trädklykan! Det ska firas, med fyrverkerier, finnlandsfärgor och fittslem!