Tjej, 30 år. Bor i Säffle, Värmlands län. Är offline
Empe94 har inte lagt till några event än.
Det känns som att.. Du är säker, nu kan du springa runt och bara säga "jag önskar jag kunde hjälpa".
Snart är jag 18år, trodde livet skulle bli perfa. Fast jag ska ju inte klaga, men inatt blir det ingen sömn. Behöver dock sömn, jag somnar ståendes, sittandes, pratandes osv.. på jobbet. Chefen har inte märkt något än i alla fall.. Undrar hur länge till jag klarar av att vara utan sömn. Jag vill bara ringa någon och bara beklaga mig. Meeeen.. Jag vågar inte.
Vill inte mera än att du ringer till mig och bara säger att du älskar mig. Att du även förstår varför jag blir såhär. Iaf en signal. För jag vågar inte.
Håll inte saker inne för länge. Det knäcker dig bara i längden.
Du är vacker och smart.
Mitt utseende går inte att jämföra med ditt, för du är så mycket vackrare.
Jag är klantig och långt ifrån smart.
Ibland så vill jag bara lägga ner med allt för allt känns så misslyckat.
Du uppmuntrar mig till de, uppmuntrar mig till att sluta med allt.
Du som även säger att jag är så mycket bättre än dig, ska man verkligen tro på det då? När det ändå inte spelar någon roll om jag fortsätter eller inte.
Äter mindre och mindre, rädd att jag ska få anorexia igen....
Jag lägger av, det går inte. Det enda som sker är att något går sönder eller ngt. Nu tänker jag bara på låten "Glöm din dröm"
min mage pallar inte mera. stress och illamående, nästan som man kan tro att jag är gravid? nej, skoja där men ändå...
Jag är nog en av de lite mer patetiska människor som finns.
När jag ser mig i spegeln ser jag ett monster som jag är instängd i.
Jag gör mig illa, även fast det inte syns.
Även fast jag egentligen borde må så mycket bättre än vad jag gör.
Men det gjorde mig ont att förstå hur idiotisk jag är mot dig.
Även fast jag inte menar något ont..
Ja, jag är nog en rätt tragisk människa.. Jag försöker jag jag misslyckas varje gång.
Det enda jag vill är att få dig till den lyckligaste människan på denna jord. Men det gör ont att jag inte räcker till.
Igår den 9 februari dog du av livmodercancer.
Du är död och jag skäms.
Förlåt Frida.
Måste säga att det känns rätt knasigt att vakna upp mitt på natten och känna sig helt jävla utsliten, ledsen, arg, tom osv.
Idag blir det servering iaf, ser INTE FRAM EMOT DE
Yeh, det går väl helt enkelt inte att jämföras mig med alla de andra. Jag har inget jag är direkt bra på, visst jag är okej på många saker. Men aldrig RIKTIGT bra på något. Sjöng för, men blev aldrig riktigt bra, målar det blir aldrig riktigt bra, spelar mina spel, blir aldrig riktigt bra. Vänner går ifrån mig, hur mycket jag en försöker. Kanske försöker jag för mycket. De flesta som jag känner och har sett har vackert hår, fina stora ögon ect. Jag önskar jag hade en egenskap som faktiskt var bra.