Ballader - Är det också emo?

Jag hatar “emo” och “scene” kids.

Jag börjar med att skriva det eftersom det förmodligen fångade er uppmärksamhet.
Dra nu inte förhastade slutsatser.
Jag gillar inte att dela in folk i grupper, självklart är inte alla på det sättet.
Men jag tänker göra det, i avsikten att spara tid och möda.
Det är enkelt, om du gör den här lilla saken kommer jag nog att hata dig:

DU ETIKETTERAR DIG SJÄLV SOM “EMO” ELLER “SCENE”!



Seriöst, vad fan är det här?!
Jag kommer ihåg tiden, för inte så länge sedan, när att bli kallad “emo” var någonting dåligt.
När du inte hade några vänner om du var skolans “emo” (notera att jag sätter citattecken runt det här ordet eftersom, i verkligheten, är det bara en stereotyp och existerar faktiskt inte).
Jag gillade den tiden.
Då fanns det inte hjordar av människor som klagade och gnällde över sina djupt mörka och deprimerande liv.
Men det ska jag redogöra för senare.
Här är de tio huvudanledningarna till varför jag hatar alla er dumskallar.
Jag har författat dem till en lätt-att-läsa lista så att ni kan förstå dem genom tårarna.
Du vet, de som du gråter för att du inte fick som du ville.

Jag tänker säga det här på en gång:
Jag hatar inte dem som passar stereotypen och inte etiketterar sig själva. Allvarligt, jag har inget problem med det. Är du en kille som använder eyeliner? Varsågod. Rock On. Gillar du My Chemical Romance? För tusan, det är mitt favoritband också. Vi kan träffas och snacka om hur het Gerard Way är. Klär du dig i tighta byxor? Whatever. Jag bryr mig inte. Men om du är som de flesta kvalster jag känner, kommer du att passa fint in på vad jag förmedlar.
Låt oss börja:


1. Ni ser. Alla. LIKADANA UT.
Har ni varit på plattan någon gång? La ni märke till något? Som till exempel att varenda jävla person ser precis likadan ut till den grad där man inte vet om det är samma person eller inte? Skaffa lite jävla originalitet. Faktum är att jag vet att ni inte klär er likadant av en tillfällighet. Ni vill se ut som kloner av någon konstig anledning. Jag kan allvarligt talat inte förstå det.
”Hey, jag gillar sättet han ser ut! Jag tänker efterlikna/emulera honom tills man inte ser någon skillnad på oss och sedan klaga på likformiga fjortisar!”
Hyckleri? Till allra högsta grad. Och som jag sa, jag har inget problem överhuvudtaget med tighta svarta jeans och rufsigt hår. Inte alls. Jag tycker faktiskt att det är ganska snyggt. Men när det är så uppenbart att du bara är en uppmärksamhets-sökande slampa rasar attraheringsnivån.

2. Ni tror att ni är HARDCORE.
Yeah, vad i helvete är nu detta?! Ni talar vitt och brett om hur många cigaretter ni rökte igår och hur fulla ni blev i lördagskväll som om någon runt omkring er skulle tänka, ”Wow. De är så hardcore. Vi borde bygga ett tempel åt dem och avguda dem.”
Det är väldigt förvånande att ni tror att ni framkallar någon annan känsla förutom irritation över att ni aldrig håller käften. Ärligt talat, ingen bryr sig. Tro mig. Ni är inte ”Xx.SUPA.H@RDC0r3!.xX” för att ni lyssnar på något speciellt band eller röker. Du kanske inte har märkt det, men de flesta lyssnar på det där bandet och de flesta röker eller har provat det. Ni värkar bli mindre och mindre originella ju längre ner på listan man kommer.

3. Ni spelar så förbannat missförstådda.
Så, vi har alla sådana dagar. Sådana dagar när vi bara vill lyssnar på tårdrypande låtar och klaga över att alla beter sig som idioter. Men inte ni, irriterande ’emo/scene’ ungar. Inte ni. Nej, varje dag är hård för er. Varje dag måste ni oroa er över vilka spandex byxor ni ska ha och hur mycket ni skar rufsa till era hårförlängningar. Varje dag måste ni bestämma vilkar piercings ni vill ha och hur många cigaretter ni ska röka senare för att era liv är så jävla svåra. Lägg av. Troligtvis är du en vanlig tonåring som går i en relativt bra skola. Du är säkert också ganska populär och hyfsat snygg. Du lever inte i fattigdom, du är inte mobbad, du blir inte misshandlad. Kanske är dina föräldrar skiljda. Det är alla andras föräldrar också, så håll käft. Ni har ingen riktig anledning att gnälla till någon annan stackare, och absolut inte så att VI ALLA måste höra om era futtiga problem. Om jag hör er gnälla mer om hur mycket ”medicin du tar” och vilka ”mentala problem/sinnessjukdomar” du har, kommer jag att komma efter dig och ge dig en riktig anledning att åka in till sjukhuset.

4. Ni skyltar med- och fejkar skärsår.
Det här kan jag verkligen inte förstå. Du och alla dina små vänner går runt och visar upp era katt-rivna handleder som om det är det mest fantastiska i hela världen. Det är det inte. Hur kan ni ironisera och driva med någons depression på det sättet? Hur vågar ni!? Det tar mycket skit för att en person ska vilja skada sig själv. Så sluta skrodera med det. Det är inte coolt. Det gör dig inte tuff. Det gör dig bara till en inbilsk, självbelåten idiot. Om du är så deppig, kolla in någon som faktiskt gör det för befrielse på riktigt.
Och samma sak med alla dessa falska självmordsbrev som ni lägger fram så att folk ”bara råkar” se dem. Det enda som kommer att hända, när ni säger att ni ska dö varenda jävla dag, är att folk kommer tröttna på ert gnäll och börja önska att ni faktiskt tog era liv.

5. Ni vill att ALLT ska passa er stereotyp
Vad tusan? Till exempel: alla “emos” är förmodade att lyssna på/älska My Chemical Romance. Är ni medvetna om att bandet själv sagt att de inte är och inte vill bli kallade “emo”? För att dom sjunger om saker som faktiskt har sårat dem – "oh! De måste vara mörka och helt fake-deprimmerade precis som vi!" Nej. Det är dom inte. Stackars Gerard Way har upprepande gånger fått säga: "We are not 'emo'...'Emo' is bullshit."
Även bandet Panic! At The Disco har i en interview med NME News använt sig av meningen "'Emo' is bullshit!" sångaren Brendon Urie sa att han finner stereotypen förolämpande och att bandet inte vill bli placerade i det facket.
“Emo”, vad för slags genre är det?
Emotional Hardcore. Som om musik överlag inte är emotionell. Och vad är det som är så “hardcore”? Det finns varken mer- eller starkare känslor i den här genren än i någon annan.
Och Hello Kitty är inte “scene”. Hello Kitty är en gullig japansk katt och förtjänar inte att sitta uppflugen i erat skatbo till hår, bara för att ni tror att det ”tillhör” er stil(och ja, snälla, tvätta håret någon gång då och då). Och leggings? Kom igen, folk hade sådana på sig redan på 80-talet. Det är inget nytt som ”ni har kommit på.”

6. Er värld kretsar runt Myspace/Kamrat/Emocore/Bilddagboken/Vampire Freaks ect. Och hur många vänner ni har.
Snälla, försök inte ljuga. Jag vet att ni spenderar större delen av er vakna tid på något comunity och det är inte det som stör mig(jag är själv på DA och HPF för det mesta). Nej, det är att ni kan börja chatta med- och träffa en ny person på samma dag och sedan säga att ni inte är utseendefixerade. Att ni kan gå till (till exempel -__-’) plattan hoppa på någon och säga ”Du är söt, vill du vara min vän?” och sen tro att ni faktiskt känner varandra(och säga att ni inte är utseendefixerade).
OCH att ni kan lägga ut bilder på er själva ur 37 olika vinklar och sen skriva under: ”Jag vet att jag är fulast…”. Det är inte coolt att låtsas att man inte har självförtroende, när man tydligt har det.
Jag hoppas att de där personerna ni chattar med visar sig vara de 50-åriga lastbilschaufförerna ni vet att dom är. Jag har hört att det gör ont även med glidmedel…
Snacka om patetisk uppmärksamhet.

7. Ni är kloner som ”AVSKYR” likformighet.
Det här får mig att skratta så himla mycket(oftast). Ni sitter tillsammans på lunchen/på skolgården/i korridorerna och det är så tydligt att ni blänger på de där med märkeskläder och dyrt smink. Så, ni dömer dem samtidigt som ni klagar över att bli dömda AV dem. Dessutom är det säkert så att de inte bryr sig ett skit om er. Och om de gjorde det skulle ni nog bara vara lyckliga. För då skulle ni få blogga och klaga och gnälla och gråta över det(samt skicka alla era vänner på dem). Det värkar ju som om ni hatar folk som klär sig likadant och uppför sig likadant, men det finns ju ingen variation på er heller. Ni är så egenkära.

8. Ni spelar så sårade och ensamma, men ni är de värsta slampor jag någonsin sätt!
Jag förstår hur viktigt det är för folk att kännas sig bekväm i sin kropp och känna att man duger. Att en tjej får känna sig sexig är inget problem för mig. Ha på er minikjolar och flörta med alla, jag bryr mig inte(men jag kanske mår en aning illa). Men, för Guds skull, lägg ner kameran, ta på er lite kläder och sluta skämma ut er! Jag hade allvarligt talat inte insett hur många av er som lägger ut nakenbilder(eller åtminstone väldigt avklädda). Är ni så mörka och missförstådda och nerrökta att ni inte kan stanna till i tio minuter och tänka till(”Vänta lite! Kanske är det något fel med att ta en bild på mina “bleka” bröst och lägg ut den på Internet? Det kan vara något rubbat här”)? Nej. Tydligen kan ni inte det. Ni är också krönta kungar och drottningar när det gäller one-night stands. Detta gäller mer för ”scene” kidsen eftersom de hänger mer på nattklubbar än ’emo’ kidsen(som hällre sitter hemma framför datorerna och tar första bästa kille/tjej med svart eyeliner som råkar gå förbi). Ta på er underkläderna och slut benen, polare. Jag motsätter mig inte sex(eller ”oplanerat sex”), inte alls. Men när ni knullar runt med ett par människor och sen klagar över att ni blir kallade slampor ser ni ut som större idioter än vad ni gjorde för fem minuter sedan.

9. Ni känner ett behov/krav att vara attraherade till samma kön- även om ni inte är det.
Jag är bisexuell. Jag var bisexuell innan det blev ”coolt” och en trend. Jag visste att jag var bisexuell redan när jag var åtta år. Jag var alltså bisexuell på den tiden när folk drev med en på grund av det, när man inte kunde vara helt öppen med det. Jag medger att det finns gånger i livet då jag önskar att jag var homosexuell. Men säger jag att jag är det bara för det? Nej, det gör jag inte. Många av er är inte bisexuella, och ännu mindre gay, så varför låtsas ni det?
För att ni vill ha uppmärksamhet.
Ni vill att folk ska se er och associera er med chock faktor. Lilla vän, du missade det tåget. Bisexuallitet har blivit en modefluga nu. Ni får helt enkelt försöka hitta något nytt. Och om du faktiskt är gay eller bi, go for it. Bete dig inte som en idiot bara, samma villkor för alla.


Och nu. Nummer tio. Den slutgiltiga anledningen till varför ni irriterar mig till nästa universum.

10. NI MISSLYCKAS MED ATT INSE ATT ”EMO” OCH ”SCENE” PRAKTISKT TAGET ÄR SAMMA SAK!
Bortsätt från typ, en sak. Men ni dumma små tonårsfans bestämde att ni inte ville bli grupperade tillsammans. Ni ville vara original! Ni ville vara nya och nymodiga! Så ni bröt itu på ett sätt som gjorde celldelning avundsjuk och bildade två separata grupper. Vilken annan nörd som helst vet, precis som jag, att när en cell(alltså ni, med tanke på att ni är så små och omärkbara) delas, gör den en exakt kopia av sig själv. Det betyder att när ni delade på er, la ni praktiskt taget hälften av klonerna i en korg och hälften i en annan. Varför ni inte har sprungit på varandra och utbrustit ”HERRE JÄVLAR, vi ser likadana ut!” har jag ingen aning om.


Så, sätt igång, kalla mig för idiot, blogga om mig ni vill och fortsätt att vara gnälliga och sura, det är allt ni gör i alla fall. Gå och ta fler fåniga bilder och skaffa er fler pedofil-polare på olika Communitys eller sätt er i ett hörn och kopiera oförståeliga sångtexter. Men när ni är klara, gör mig en tjänst, okay? Bara en liten sak.

Skaffa er ett liv.

Seriöst. Jag gillar ”emo looken”, jag tycker om känsliga människor(jag är ju väldigt känslig själv) och tighta byxor kan väl vara snyggt(…men inte på mig) och allt det där. För i helvete, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tyckte snakebites är hett.
Men det här börjar faktiskt bli löjligt. Jag är så jävla trött på alla jävla posers som springer omkring som om de äger allt. Skaffa liv, fuckers!

~ L.L.

Och nej, jag hatar inte enbart ”emo” och ”scene”.
JAG HATAR NÄR FOLK ETIKETTERAR SIG SJÄLVA!
Men att använda ”emo” och ”scene” som exempel visade sig vara lättast eftersom ni är så simpla…
Och det är något som vuxit fram under min egen tid. Och nu kommer säkert massa personer skriva att ”emo har faktiskt funnits sedan 80-talet!”. Jaja, men när tog det fart egentligen?

Till alla dumhuven:

Det är mycket roande att jag bara får skit(dåligt stavat skit, måste jag säga) från folk som faktiskt etiketterar sig själva. Wow. Är inte det en liten hint mot det jag just skrev om? Och tydligen MÅSTE jag säga saker en gång till för en del av er idioter verkar ju inte fatta:

JAG HATAR INTE FOLK SOM KLÄR SIG PÅ DETTA SÄTT ELLER HAR ETT RÄTTMÄTIGT, VÄLGRUNDAT BETEENDE(ex: vara känslig, mild, enstörig och allt det där, det är bara attraktivt)!! JAG HATAR NÄR NI ETIKETTERAR ER SJÄLVA!!


Måste bara tillägga: ” Fashioncore har felaktigt förknippats med musikstilen emo.”
IN YOUR FACE!