Det var som att krama om ett sklett

Min bror är ju funnen och när jag åkte hem till Malung i Måndags så fick jag se han med egna ögon! Det var en stor lättnad att få se honom! Vid liv dessutom! Men när jag kramande om honom så kände jag hur tunn han har blivit. Nog för att han alltid har varit smal. Men det var som att krama om ett skelett typ! :( Och dagen innan hade han bara fallit ihop på golvet och hade fått lov att åka med ambulans in till sjukhuset!
Man kan tycka att ja nu borde vara avslappnad och lugn för att han är hemma. Men nej... Det 'r svårt att vara det när han har fallit ihop och är tunnare en vanligt! Det kan aldrig få vara bra!