Riktigt namn:
Emelie Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Kreativitet
Bor:
I skogen
Politik:
Feminist
Dricker:
Vin
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2010-09-08
mamma säger att om man någon gång mår dåligt och vill lugna ned sig så ska man tänka på att även de man beundrar måste bajsa.
har iallafall badat i tretton grader och druckit rödvinstoddy i gungstolar framför öppen eld. har spenderat tre dygn i en stuga. det behövdes efter den kaosartade tisdagen som inträffade.
ska jag berätta?
det var en sådan dag då allting verkligen bara sket sig. inte nog med att jag pga stendöd biljävel ofrivilligt gått på både fastande mage och sömnlöshet tog jag mig inte hem från borlänge mitt i natten. dessutom var jag också ansvarig för att sammanställa ett dokument jag varit sekreterare för under själva mötet som i sig var själva anledningen till att jag ens åkte till borlänge. försökte starta bilen med hjälp av startkablar och ebbas bil men någonting var glappt och jag ringde gråtandes till min storebror som, trots att han skulle jobba dagen efter, åkte sex mil för att hämta mig.
"jag har ju sagt att du aldrig ska tveka att ringa mig vilken tid på dygnet det än är. för i helvete emelie, hur många gånger har jag inte sagt det?"
han är fan bäst.
annars är jag rätt smånervös ganska konstant för tillfället.
är klar med allt i skolan och har fått a i tyska. har aldrig varit så överraskad av ett betyg förut. är i extas.
mina vänner tar studenten i år.
jag tar studenten nästa år och jag är orolig för jag kan inte komma på någonting som är så långt bort från jag som vita klänningar och flak och gratulationer. kan man på något sätt undvika detta?
alltså inte för att vara negativ eller så men jag tänker bara att det kan vara bra att veta ett år i förväg. så att man kan börja förbereda sin flykt liksom. antar att man blir klassad som rätt tråkig om man stannar hemma under studenten och läser typ coelho istället? alternativt reser till berlin eller budapest?
alltså jag skojar inte jag går omkring om oroar mig över denna dag ungefär konstant dessa dagar
halv åtta hos historieätarna vandrade till mitt hem idag. bjöd ett gäng på 40talsmiddag. sedan att jag inte förstod det uråldriga receptet på förrättssoppan och freestylade totalt och att jag dessutom till kafferepet hetsbakat sju sorters kakor varav tre sorter var samma deg fast en var bränd och en var fel form, det behövs ju ej nämnas.
det blev mer lyckat än jag trodde.
min pappa pratar inte om någonting annat än vår nykomling - åkgräsklipparen åke.
funderar på om det inte är dags för dem att gifta sig snart.
tyckte det var helt patetiskt innan jag kom på mig själv med att jag inte kan gå ut på gården utan att säga hej till åke. känner mest vad tror jag, att hen har en själ?
imorgon ska jag alltså försöka proppa in två stolar och en bandspelare i min lilla bil och bege mig till borlänge.
undrar mest om detta ens kommer gå...
har alltså officiellt startat upp en politisk medlemsgrupp i borlänge.
caféet hade stängt så vi var åtta personer som gick till en thairestaurang och beställde endast kaffe.
det känns bra det här.
igår drack jag och nora så många citrusdrinkar att vi nästan grät på kvällen när vi skulle borsta tänderna för att det gjorde så ont i munnen. vi förbrukade fyra st citroner och tre st lime. så då vet ni.
igår började dagen så jävla bra. sedan insåg jag att jag skulle till tandläkaren och greps av total panik. när jag då också glömde min mattebok på snabbussen och insåg att jag hade ett hysteriskt prov dagen efter rann liksom bägaren över och jag grät resten av dagen.
sov katastrofalt dåligt, drömde mardrömmar och nu har jag fortfarande spänningshuvudvärk sedan jag var hos tandläkaren. grät under hela rutinkollen och kom även på mig själv med att glömma bort att jag som människa kanske behöver andas också.
om någon har tips på värsta dunderkuren mot huvudvärk får ni gärna dela med er.
sket i allt vad prov och skola heter denna dag men just nu är jag ganska glad över att april faktiskt snart är över. helvetesmånad. det värsta är det där cancerbeskedet som kom för en av de som ligger mig allra närmast. det suger för det enda jag kan göra är att hålla mina tummar för att operationen går bra. jag orkar verkligen inte gå igenom detta igen. jag gör verkligen inte det.
idag hade jag sådan ångest och skräckkänsla att jag nästan sprang in på toaletten för att spy i skolan. jag är iallafall nöjd för att jag klarade ett steg i livet som jag mått dåligt över sedan jag började gymnasiet. bokstavligen.
jag var på konsert ikväll också. slutet innehöll lite misär och plötsligt satt vi ett gäng på närmsta pub och svor över egoistiska karlar och politiskt oengagerade människor (som ändå måste uttrycka sig). måste dock fortfarande påpeka att det var en sinnessjukt trevlig kväll. det känns bra nu.
på något konstigt sätt har vi också spenderat lite oväntat lång tid på stan med en cool brud från greenpeace. vi gick med. varför inte liksom.