Reflektion

Jag har en oro kring hösten. Mitt liv som student börjar ju snart och det jag är rädd för är att falla för någon kille. Jag är bisexuell men har ändå aldrig fallit för en tjej även om tjejer är väldigt tilldragande fysiskt men inte på känslomässiga planet som killar. Jag har bara träffat helt fel killar och har senaste året undvikit killar. Från denna höst kan detta bli väldigt svårt. Jag får verkligen inte bli kär då kärlek blir en sådan distraktion för studierna. Jag behöver verkligen lägga ALLT fokus på studierna. Varför har jag så lätt för att falla för killar och alltid fel typ av killar? Ni vet, såna som ändå aldrig riktigt bryr sig och som slutligen gör mig olycklig. Jag har haft EN bra pojkvän när jag var 16 men tyvärr var en annan kille för tilldragande vilket inte slutade bra. Sen dess har mitt kärleksliv varit katastrof. Kanske är det karma kanske är det något annat. De erfarenheterna jag haft är nog förmodligen det som gav mig ett brinnande intresse för psykologi och som slutligen ledde till att jag sökte in mig till universitetet. Jag hoppas bara mitt eget psyke kommer klara av de kommande åren. :'(